Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dom ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1553
Dom—Domina’nt.
1554
nan form är i flera fall en nödvändig
förutsättning för att brottslighet skall anses
föreligga. Jfr Brottsrekvisit,
Ca-sus, Cu 1 p a!
Dom. [däm] (lat. do’mus = hus).
Detsamma som domkyrka.
D. O. M. Gammal inskrift på romerska
tempel, förk. för de’o o’ptimo ma’ximo (lat.
— invigd till den bäste och högste guden).
Samma inskrift förekommer på*
originalflaskorna av benediktinklostrets i Fécamp
munklikör.
Dom. [dåm] (portug. av lat. do’minus =
herre). Bet. herr, herre. I Portugal en
hederstitel för konungen och hans närmaste
släktingar samt en del adelsmän. Dess
feminina form är d o n a. Jfr Don!
Do’malde. En sv. sagokonung av
Yng-lingaätten, som efter tre års missväxt
dödades ss. försoningsoffer åt gudarna.
Ämnet är framställt av Carl Larsson i hans
målning »Midvinterblot».
Do’mar. En sv. sagokonung av
Ynglinga-ätten, Domaldes son.
Domarboken. En av G. T.:s böcker, som
innehåller berättelser om de s. k.
»domarna», ett slags tillfälliga regenter över
Israel före konungadömets införande. D.
anses ha uppstått genom samarbetning av
tvenne äldre källskrifter under vissa
tillskrivningar omkr. 600 f. Kr.
Domarring. Benämning på i Götaland
och s. Svealand förefintliga förhistoriska
stensättningar (glest ställda stenar) av
rund el. avlång form. D. voro urspr. med
största sannolikhet tingsplatser men även
grav- och kultplatser samt ha senare
använts vid gudstjänst och offer.
Doma’tier (lat. do’mus = hus). Hos
vissa växter förekommande bildningar, vilka
tjäna som uppehållsplats för en del lägre
djur el. växter, t. ex. ludd i nervvinklarna
på lindbladens undersida, där kvalster
regelbundet hålla till.
Dom edagsprof eterna. Musikaliskt
lustspel av W. Peterson-Berger (Sthlm 1919).
Domenichino [-ki’nå] (egentl. D o m
e-nico Zampie’ri), f. 1581, d. 1641. It.
målare av Carracciernas skola. I sina
stafflibilder och märkliga fresker med
mytologiska och religiösa ämnen söker han
harmoniskt insmälta figurerna i
landskapsbilden.
Domestice’ra (mlat. domestica’re).
Tämja, omvandla till husdjur.
DomestPk (lat. dome’sticus = hörande
till hemmet). 1. Tjänare, tjänstehjon. 2.
Ett slags grovt, urspr. hemmagjort
bomullstyg-
Do’mgraf-Fa’ssbaender [-bänder], W i
1-1 i, f. 1897. Framstående tysk
romanssångare (basbaryton), vilken gästat Sverige
1931.
Domherre (Py’rrhula py’rrhula).
Finkfå-gel med kraftig näbb, som på sommaren
lever i skogarna men vintertid är vanlig vid
bebodda platser. Hanarna äro röda på
bröst och buk, honorna grå. D. lever av
knoppar och frön och förekommer i hela
n. Eurasien. Äggen äro 4—6, ljust
blågröna med mörkare fläckar. Fågeln har
fått sitt namn av sin svarta huvudfläck
och hals, som liknar »domherrarnas»
(ka-nikernas) dräkt.
Domici’l (lat. domici’lium = hemvist).
Den ort, på vilken en växel skall betalas,
försåvitt denna ort är en annan än
trassa-tens adressort. En växel med d. kallas
do m i c i 1 i e’r a d växel. Om någon viss
person uppgives skola betala växeln på
betalningsorten, benämnes han d o m
i-c i 1 i a’n t. Han betraktas som trassatens
(d o m i c i 1 i a’n tens) ombud men är
skyldig betala, endast om han av trassaten
erhållit medel därtill.
Domina’nt (lat. domina’re = härska). 1.
Den av en tonarts tre huvud (tre) klanger
(tonika, dominant och s u b d o m
i-nant), vars grundton uppåt utgår fr. och
sammanfaller med tonika (tre) klangens
högsta ton (kvinten uppifrån räknat), t.
ex. i c-dur och c-moll g h d1. Jfr
Sep-timackord! 2. Se Ärftlighet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
