- Project Runeberg -  Åhlén & söners uppslagsbok / III. Calceolaria-Dyn /
1557-1558

(1931-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Domptör ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1557

Domptö’r—Donate’llo.

1558

Domptö’r (fransk, dompter = kuva).
Bet. djurtämjare.

Do’mra. Gammalt ryskt, lutliknande
stränginstrument, fortfarande i allmänt
bruk.

Domsaga. Ett rättskipningsområde på
landsbygden med en häradshövding
som chef. Sverige är f. n. (1931) indelat i
119 d., vilka bestå av ett el. flera
tingslag. Dessa i sin tur omfatta ett el. flera
härad el. del därav. Varje tingslag har en
häradsrätt med häradshövdingen ss.
ordf, och nämndemän ss. bisittare.

Domstol. Det statsorgan, som utövar
rättskipningen inom staten. Man skiljer
på allmänna och speciella d. De
förra behandla mål i allm., de senare
sådana, som kräva särskild sakkunskap.
Allmänna d. äro i Sverige: häradsrätt på
landet och rådhusrätt i stad, hovrätter samt
högsta domstolen och regeringsrätten.
Speciella d. äro riksrätt, krigsrätter och
krigs-hovrätten, domkapitel (konsistorier),
gränstullrätter, konsularrätter,
försäk-ringsrådet, kammarrätten, poliskammare
och polisdomstolar, vattendomstolar,
ägo-delnings- och ägoskillnadsrätter. Litt.:
Kurt Belfrage: Svenskt rättegångsväsen
(1913).

Domä’n (lat. domi’nium = herradöme).
Bet. maktområde, egendom, vanl.
jordområde. Numera brukas ordet d. mest om statens
jord- och skogsegendomar. Nettoinkomsten
från statens domäner uppgick år 1930 till
11 600 000 kr. (bruttoinkomst 45 400 000).
— Domänfonden el. statens
domäners fond, sammanfattande
benämn. på statens domäner samt vissa
tillhörande penningfonder (för markinköp,
flottleder m. m.). D. beräknas till 377
mill. kr. (1 juli 1930). — Domänfiska 1,
en tjänsteman i Domänstyrelsen (se
nedan!). — Domänintendent, en
ämbetsman, som inom ett visst distrikt,
omfattande ett el. flera län, ombesörjer
ut-arrenderingen av statens
jordbruksegendomar och övervakar deras skötsel. — D
o-män styrelsen, ett centralt
ämbetsverk under jordbruksdep., inrättat 1882

och med uppgift att handha högsta
förvaltningen av statens skogar, övervaka
skogslagstiftningens efterlevnad och de
statliga skogsskolornas verksamhet. D.
består av en generaldirektör, en
överdirektör och souschef, 7 byråchefer och en
försäljningschef. Bland de hos D. anställda
tjänstemännen märkas en
domän-fiskal (tjänsteman för juridiska
ärenden), en domänkamrerare och 4
byråjäg-mästare. Under åren 1919—27 var D. vid
handläggningen av vissa ärenden förstärkt
med tvenne domänfullmäktige. —
Domänverket, sammanfattande
benämning på statens skogar och deras
förvaltning (Domänstyrelsen och
underlydande personal).

Don [dånn] (it. och sp. av lat. do’minus).
Bet. herr, herre. I Italien titel för präster,
i Spanien titel för personer ur de högre
samhällsklasserna. — D o’n n a (it.),
Don a [då’nja] (sp., båda av lat.
do’-mina — fru, husmor), nådig fru, fröken,
titel på damer ur de högre
samhällsklasserna i Italien och Spanien. Alla dessa
titlar nyttjas alltid i förening med
förnamnet el. hela namnet. Jfr Dom!

Don [dån]. Flod i s. Ryssland med
källor s. ö. om staden Tula och mynning i
Asovska sjön. Längd: 2 134 km (ung. =
avståndet Stockholm—Rom). Starkt
varierande vattenstånd och tilltagande
upp-grundning hindra flodfarten. D. har fem
större bifloder.

Dona’t. Namn på ett slags lat.
språkläror under medeltiden, så benämnda efter
den rom. grammatikern 2Elius Donatus
(300-talet e. Kr.).

Donate’llo, egentl. Dona’to di Niccolö di
Be’tto Ba’rdo, f. omkr. 1386, d. 1466. It.
bildhuggare, verksam företrädesvis i
Florens. D. är den it. ungrenässansens
största namn och en av renässansens
viktigaste banbrytare. Hans konst präglas av en
fast stilkänsla, grundad på ett ivrigt
antikstudium, och samtidigt av ett starkt
realistiskt drag, som på ett intensivt
levande sätt genombryter de konventionella
formerna, Bl. hans viktigaste verk kunna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Apr 28 00:44:40 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asupps/3/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free