Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Düna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dii’na el. Västra D v in a. Flod i
n. v. Ryssland och Lettland, med
källor i Valdai och mynning i Riga-bukten.
Längd: 1 024 km. D. har mycket stor
transport av timmer och spannmål.
Dii’naburg (lettiska Daugavpils, ryska
Dvinsk). Handelsstad i s. ö. Lettland vid
Duna. 43 000 inv. (1930).
Dynami’k (grek. dy’namis = kraft).
Läran om krafters inverkan på rörliga
kroppar och beskrivningen av de
därigenom orsakade rörelserna. Inom
musiken betecknar d. läran om
nyanserna och styrkegraderna, såsom piano,
forte, crescendo, decrescendo o. d. och
utgör en viktig del av den musikaliska
före-dragningskonsten. -— Dyn a’mi s k,
hörande till dynamiken; självverkande.
Dyna’misk accent. Se Accent!
Dynami’sm (grek. dy’namis = kraft).
De filosofiska uppfattningar, som återföra
världsförloppet till av andliga el. fysiska
krafter förorsakade ändringar i världens
struktur.
Dynami’t (grek. dy’namis = kraft).
Sprängämne, som uppfunnits av Alfred
Nobel och består av b e r g m j ö 1
(diato-macéjord), som genomdränkts av n i t r
o-g 1 y c e r i n. D. är lättare att hantera än
den rena nitroglycerinen och användes
därför isynnerhet vid bergssprängning.
Litt.: A. Sjöstrand: Krut, dynamit och
andra sprängämnen. (Verd. småskr. n:r
240). Jfr Sprängämnen! —
Dynamit a’r d, en som i brottsligt syfte
använder dynamit (el. annat sprängämne).
Dyna’moele’ktrisk. Adj. med bet.
dyna-misk-elektrisk. Jfr Dynamik! —
D y na m oelektriska maskiner,
detsamma som d y n a m o m a s k i n e r.
— Dynamoelektriska
principen, se Dynamom askin!
Dynamogra’f (grek. dy’namis = kraft
och gra’fein = skriva). Se D y n a m o m
e-t e r!
Dy’namomaskin el. d y n a m o e 1 e
k-t r i s k maskin, d y’n a m o (grek,
dy’-namis = kraft). Den vanligaste typen av
maskiner för frambringande av elektrisk
energi ur mekanisk energi (d y n a
mo-rn a s k i n i inskränkt bet. el. gener
a’-t o r) samt omvänt (elektrisk motor
el. e 1 e k t r o m o’t o r). Om ett med
elektr. ledningstråd kringlindat hjul
(»ankaret») befinner sig mellan polerna till en
magnet och där vrides runt, så alstrar den
elektriska induktionen en ström i
lindnin-gen, som på den ena magnetspolens sida
flyter åt ena hållet och på den andra åt
det andra. Från ett par stillastående
metall- eller kolplattor (»borstarna»), vilka
trycka mot den på utsidan oisolerade
lind-ningen, kan därför en stadigvarande
elektrisk ström avledas, så länge
rotationen pågår. På detta sätt voro de första
elektriska
induktionsmaski-n e r n a byggda. Om man leder den
alstrade strömmen eller en del därav i spiral
kring den använda magneten, så kan man
höja dennas magnetiska kraft (jfr I
n-d u k t i o n!), vilket i sin tur återverkar
förstärkande på den alstrade strömmen;
induktionsmaskinen kallas i så fall d
y-namomaskin; nämnda
konstruktionsprincip kallas den
dynamoelektriska principen. Om hela den
alstrade strömmen ledes kring
magneter-na, kallas maskinen serie maskin, om
endast en avgrenad del användes härtill,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
