Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dürer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1633
Dy’veke—Dävert.
1634
Dy’veke, f. omkr. 1490, d. 1517. Kristian
II :s älskarinna. D. var av en enkel
holländsk borgarfamilj.
Dyvelsträck (äldre sv. dyvel = djävul och
träck) (Asa foe’tida). Dyvelsträck utgöres
av den från roten utsöndrade och i luften
stelnade mjölksaften från olika
Fe’rula-arter. Det innehåller förutom gummi och
harts ett antal svavelföreningar med
genomträngande, vitlöksliknande lukt.
Denna, tillsammans med en bitter, vidrig smak
ha gett anledning till namnet. Fordom
användes dyvelsträck ofta som lugnande
medel vid nervösa excitationstillstånd,
särskilt vid hysteri. Numera har det mycket
liten användning. I Indien och Persien
användes d. som krydda vid matlagning.
Dådra el. 1 i n d å d r a. Se C a m
e-1 i n a!
Dädesjö. Socken i Kronobergs län
(Upp-vidinge härad). 1 607 inv. (1931).
Däggdjur (Mamma’lia). D. utgöra den
högsta klassen ryggradsdjur. De ha
konstant kroppsvärme och 4-rummigt hjärta
samt med få undantag sju halskotor och
fyra extremiteter. Underkäksbenen leda di-j
rekt mot tinningbenen (jfr
Kvadratben!). Till skillnad fr. alla övriga
ryggradsdjur ha d. bröst- och bukhålorna
skilda av mellangärde. Ungarna födas
levande och väl utvecklade (undantag:
kloakdjur och pungdjur) samt erhålla sin första
föda ur moderns mjölkkörtlar. D. utom
valdjuren ha en större el. mindre del av
kroppen hårbeklädd. I regel utvecklas två
tandgenerationer.
D. anses härstamma från nu utdöda
kräl-djursgrupper (jfr T h e r o m o’r p h a!). De
älsta uppträdde under triasperioden och
voro små kloak- el. pungdjursliknande
former ; högre d. förekommo först under
tertiärtiden.
D. indelas i följande ordningar:
1. Kloakdjur (Monotre’mata).
2. Pungdjur (Marsupia’lia).
3. Insektätare (Insecti/vora).
4. Fladdermöss (Chiro’ptera).
5. Gnagare (Rode’ntia).
6. Jordsvin (Tubulidenta’ta).
7. Myrkottar (Pholido’ta).
8. B ä 11 o r och Sengångare
(Xena’r-thra).
9. Rovdjur (Carni/vora).
10. Säldjur (Pinnipe’dia).
11. Valdjur (Ceta’cea).
12. Sirendjur (Sire’nia).
13. Klippgrävlingar {Hyraco’idea).
14. Snabeldjur (Probosci’dea).
15. Uddatåiga {Perissoda’ctyla).
16. Partåiga (Artioda’ctyla).
17. Halvapor (Prosi’mice).
18. Apor {Si’mice).
Ordningen 17—18 sammanfattas ofta
jämte människan till gruppen Prima/tes,
ordningarna 13—16 till gruppen
Hovdjur (Ungula’ta).
Till d. höra omkring 7 000 arter, varav
mer än 1 500 gnagare.
Dämmare el. dämpare. 1. I pianots
mekanism en apparat, varmed strängarna
hindras att klinga vidare sedan tangenten
släppts. — 2. Namn för sordin.
Dämpning. Inom fysiken en minskning
av en svängningsrörelses amplitud. Detta
gäller både en svängande kropp, t. ex. en
pendel, eller en magnetnål och en
vågrörelse, såsom ljud- och ljusvågor. Såsom
mått för d. användes vanl. det s. k. 1
o-garitmiska dekrementet, d. v.
s. logaritmen för förhållandet mellan två
på varandra följande amplituder. D.
spelar stor roll inom den trådlösa
telegrafien, i det att den äldre tekniken,
gnist-telegraferingen, använder dämpade vågor,
medan den nyare radiotekniken genom
särskilda anordningar kan frambringa nästan
odämpade vågor. Se Radiotele
gra-f q r i n g!
Dänningelanda. Socken i Kronobergs
län (Kinnevalds härad). 229 inv. (1931).
Däubler [då’jbler], Theodore, f. 1876.
Tysk expressionistisk förf.
Dävert (eng. davit). Apparat, som
användes på fartyg för att taga ombord el.
fira ned vissa föremål, såsom
räddningsbåtar, ankare o. d. D. består vanl. av en lodrät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
