Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1669
Eftra—Egentliga Finland.
1670
de blodlevrar o. s. v. och äro alltså ett
normalt fenomen.
Eftra. Socken i Hallands län (Ärstads
härad). 1 137 inv. (1931).
Ega’l (fransk, égal). Bet. jämlik,
likgiltig- — E gal i se’r a, utjämna, göra
likformig. — E g a 1 i t e’t, jämlikhet.
Égard [ega’r] (fransk.). Bet. hänsyn,
aktning.
E’gede, Hans Poulsen, f. 1686, d.
1758. Norsk präst, den förste missionären
bland Grönlands eskimåer.
E’gede-Nissen, Adam Hjalmar, f.
1868. Norsk politiker, tillhörande det
kommunistiska partiet.
Ege’dius, H a 1 f d a n, f. 1878, d. 1899.
Norsk konstnär. Jämte stämningsstarka
målningar har han till »Snorre Sturlasöns
Kongesagaer» utfört en serie
illustrationer, som mästerligt ansluta sig till den
kärva forntidstonen.
Ege’iska havet. Den del av Medelhavet,
som ligger mellan Balkanhalvön, Mindre
Asien och ön Kreta. E. är uppfyllt av en
mängd öar, spillror av en forntida
landförbindelse mellan Europa och Asien. Dess
största djup (3 423 m) ligger n. om Kreta,
i allmänhet överstiger djupet dock ej
1000 m. Dess arkipelag utgjorde under
förhistorisk tid och under antiken den
viktigaste förbindelseleden mellan Asiens och
Europas kulturområden. Jfr Aigevs!
Ege’isk kultur. Benämning på den
kultur, som under sten- och bronsåldern
utvecklade sig på Greklands fastland och
Egeiska havets öar. Jfr Kreta, M y k
e-n a i, T r o j a!
Egendomsbrott. Förbrytelser, som
innebära antingen tillägnande av el.
skadegörelse å annan persons tillhörigheter. Olika
slag av e. äro snatter i, stöld, rån,
åverkan, förskingring,
bedrägeri och ocker.
Egennamn (lat. no’men pro’prium).
Inom språkläran ett substantiv, som
betecknar ett föremåls särskilda namn till
skill
nad fr. andra av samma slag, t. ex.
Sverige, Stockholm, Karl. E. stavas med stor
begynnelsebokstav.
Egenrörelse. Benämning inom
astronomien på stjärnornas vinkelförflyttningar
på himlavalvet. E. uppkommer dels till
följd av jordens rörelse med solen genom
rymden (den p a r a 11 a’k tiska
rörelsen) och dels till följd av stjärnornas
rörelser i förhållande till varandra (de p
e-k u 1 i ä’r a rörelserna). Bestämningen av
e., som är ett av astronomiens
fundamentalaste problem, grundar sig på
observationer av stjärnornas lägen på himlavalvet
vid olika tidpunkter. De första e.
påvisades av Halley 1718 genom jämförelse
mellan antika och dåtida lägesbestämningar.
E. äro nu kända för omkring 30 000
stjärnor, och det är tydligt, att alla stjärnor
äga e. och att benämningen fixstjärnor
sålunda är oegentlig. De hittills utförda
e.-undersökningarna omfatta alldeles för kort
tid, för att man skulle kunna bestämma
stjärnornas banrörelser i rymden, men
däremot kunna statistiska metoder tillämpas.
Redan Herschel påvisade med ledning av
några få e. solens fortskridande
rörelse genom rymden mot en punkt i Lyrans
stjärnbild (solens a’p e x). Man har
dessutom funnit, att stjärnorna icke röra sig
regellöst genom rymden, utan att vissa
stråk (v e’r t e x, plur. v e’rt i c e s) äro
förhärskande. Bland forskare på området
märkas Schwarzschild, K a p t e y n
och Charlie r.
Egenskapspar. Se Ärftlighet!
Egensvängning. En svängningsrörelse,
som en viss kropp utför oberoende av
(stadigvarande) energitillförsel utifrån på
grund av inom kroppen verkande krafter
(t. ex. elastiska). Ex. på e. äro de fortsatta
svängningarna hos en en gång anslagen
stämgaffel, eller den elektriska
svängningsrörelse, som uppstår i en antenn
genom en strömstöt och som fortsätter en
tid, även sedan dess yttre orsak upphört.
Egentliga Finland el. Å b o 1 a n d.
Landskap i s. v. Finland, utgörande s. delen av
Åbo och Björneborgs län.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
