- Project Runeberg -  Åhlén & söners uppslagsbok / IV. Düna-Francesca /
1677-1678

(1931-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Egypten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1677

Egypten.

1678

pyramiderna, byggda av faraonerna C h
e-o p s, C h e f r e n m. fl. Riksenheten
återställdes omkr. 2 000 f. Kr. av A m e n e
m-h e t I, som grundade det s. k. Mellersta
riket med Tebe som huvudstad och
dess gud Amon som nationalgud. En tid
av allmänt uppsving följde med näringars
och konsters blomstring, men därefter
upp-stodo tronstrider och omkr. 1700
erövrades E. av ett norrifrån kommande
asiatiskt folk, hyksos, vilka behöllo makten
till omkr. 1580 f. Kr., då de fördrevos av
Ahmose. Han grundade, alltjämt med Tebe
som huvudstad, det s. k. Nya riket, under
vilken tid E. utvecklades till ett
världsvälde. Urspr. i försvarssyfte kom E. att
under stora krigarkonungars ledning, bl.
dem Thotmes III, utvidgas till att
omfatta länderna norrut t. o. m. Syrien.
Samtidigt ökades rikedomarna och blomstrade
konsterna, varom ruinerna i Karnak och
fynden i Tut-anch-amons grav bära vittne.
Riket försvagades emellertid genom den
religiöse reformatorn Echenatons kamp
mot Amonkulten och dess prästerskap (se
Amenhotep!) och Ramses II måste efter
långa strider med den nya
konkurrerande världsmakten, hettiterriket,
uppgiva väldet över norra Syrien genom
ett fördrag 1272 f. Kr., vilket är
världshistoriens första kända
stormakts-fördrag. Efter en period av förfall under ett
halvt årtusende, varunder riksenheten
stundom gick förlorad och nubierna
behärskade landet, erövrades E. av Assyrien
under Asarhaddon, som skövlade Tebe
omkr. 670 f. Kr. E:s självständighet och
enhet återställdes dock omkr. 660 f. Kr.
av Psametik I, som gjorde Sais till rikets
huvudstad, men E. ägde bestånd som
självständig stat blott till år 525 f. Kr., då det
erövrades av perserna. År 332 f. Kr. blev
det en del av Alexander den stores välde.
År 31 f. Kr. erövrades E. av romarna och
blev en rom. provins till 395 e. Kr., då det
tillföll Östromerska riket, under vilket det
lydde till 640, då det blev en del av det
arab, kalifatet. E. var en självständig
muhammedansk stat 870—1517, vilket senare
år det erövrades av turkarna. 1882 togs

E. i besittning av England, lydde dock
nominellt under den turk, sultanen men var
i själva verket en eng. lydstat intill 1914,
då E. officiellt förklarades för ett eng.
protektorat. Under världskriget rådde
starkt missnöje bland de egyptiska
nationalisterna, och den engelskvänlige sultanen
utsattes för ett par mordförsök. Efter
krigets slut sändes en brittisk
studiekommission under ledning av lord Milner till
Egypten, och resultatet av dess undersökningar
blev ett förslag, att Egypten skulle bli
självständigt, men att England skulle få hålla
trupper i landet till försvar för Sueskanalen
och utlänningarnas rättigheter. Eörslaget
förkastades av nationalisterna och den då
sittande ministären Adly måste avgå. 1922
avskaffades emellertid det brittiska
protektoratet och Egyptens självständighet
erkändes med vissa i Milnerplanen upptagna
förbehåll. Samma år bildade Sarwat pasja
regering, och sultanen Fuad utropades till
konung. Nationalisterna fortsatte emellertid
sin engelsk-fientliga agitation, och
situationen tillspetsades till en kris, då
generalguvernören i Sudan och befälhavaren
(sirda-ren) för den egyptiska armén Sir Lee Stack
mördades 1924. England krävde skadestånd
och ursäkter samt begärde, att de egyptiska
trupperna skulle dragas från Sudan.
Mi-nisEären Sarwat föll och ledaren för
wafd-partiet (nationalisterna), Zaghlul pasja,
segrade vid valen. Kung Fuad upplöste
parlamentet och utnämnde en annan
regeringschef, som bättre passade
engelsmännen, men nationalisterna vunno åter 1926
en överväldigande seger. Zaghluls död 1927
stärkte emellertid engelsmännens ställning,
och 1928 upplöste kung Fuad parlamentet
på tre år, under vilken tid underhandlingar
med England skulle utjämna stridigheterna.
Resultatet av de förhandlingar, som
Mah-mud pasjas liberala ministär förde med
England väckte emellertid wafdpartiets
ovilja. Adly pasja bildade en opolitisk
regering och nya val utlystes 1929. Efter en
valseger för nationalisterna satt
nationalistledaren Nahas pasja ett halvår vid
makten men måste efter fåfänga försök till
uppgörelse med England avgå och ersattes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Apr 28 00:45:03 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asupps/4/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free