Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektriskt ljus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173?
Elektriskt motstånd—Elektrisk urladdning.
1738
Nernstlampan, i vilken den
glödande kroppen utgöres av ett stift av
svårsmälta metalloxider såsom
magnesiumoxid, zirkonoxid el. ceroxid.
Denna glödkropp kan ej oxideras, och
behöver alltså ej inneslutas i en
glödlampa, men den är oledande i köld
och måste därför först upphettas medelst
en hjälpanordning, varför den icke
tänder sig förrän några sekunder
efter strömmens påsläppande. 2) B å g 1 j
u-s e t alstras genom motståndet hos luften
mellan två nära varandra befintliga
poler mellan vilka en s. k. elektrisk
ljusbåge bildas. Polerna utgöras vanl. av två
kolstavar av särskilt berett, mot
oxidation motståndskraftigt kol, ofta
impregnerat med vissa metallsal ter, så att ljuset
kan få önskad färg, ss. t. ex. i B r e m e
r-lampan. Ljusbågen består dels av
glödande, utslungade kolpartiklar, och dels av
de glödande kolspetsarna. Dess värmegrad
kan uppgå till 3 000°—4 000°. Genom en
automatisk regleringsanordning hållas
kolspetsarna på lämpligt avstånd från
varandra. För att motverka deras oxidation
kan man innesluta stavarna i glaslampor,
i vilka luften endast med svårighet kan
inkomma (J a n d u s 1 a m p a n). Ett
annat slags båglampor äro
kvicksilverlamporna, som bestå av ett glas- eller
kvartsrör, innehållande kvicksilver vid den
ena polen. Ljusbågen består hos dem av
glödande kvicksilverånga, vars ljus är
särskilt rikt på kemiskt verksamma strålar
(violetta och ultravioletta), varför dessa
lampor, särskilt på senare tid, ha fått
vidsträckt medicinsk användning.
Användningen av kvarts i st. för glas i lamporna
(kvartslampor) beror på att kvarts
släpper igenom dessa kortvågiga strålar
vida bättre, än vad glas gör. Jfr L j u s b
e-handling! 3) Glimljuset alstras
genom elektrisk urladdning vid hög
spänning i ngn starkt förtunnad gas (vanl.
neon). Därvid utgår från den negativa
polen (katoden) i och för sig osynliga s. k.
katodstrålar, vilka bestå av med
mycket stor hastighet utslungade
elektroner, som jonisera gasens molekyler och
därigenom åstadkomma ljusutvecklingen.
Energiåtgången är synnerligen liten men
ljusstyrkan likaså, varför glimlampor
endast lämpa sig för särskilda ändamål, t. ex.
såsom nattlampor. ■—- Glödljuset, som f. n.
är den ojämförligt viktigaste formen av
elektr. ljus, upptäcktes 1729 av
engelsmannen Hawksbee, men först 1879 blev det
praktiskt betydelsefullt genom de
förbättringar, som infördes av T h. A. Edison.
Elektriskt motstånd. 1. Alla kroppar,
genom vilka en elektrisk ström går, göra ett
visst motstånd mot denna. Detta motstånd
är direkt proportionellt mot strömbanans
längd cch omvänt proportionellt mot dess
genomskärningsarea. Dessutom beror det
på kropparnas s. k. specifika
ledningsmot-stånd, d. v. s. deras motstånd, om
strömbanans längd är 1 cm och dess
genomskärningsarea 1 kvcm. Detta motstånd är
ytterst olika hos olika ämnen. Minst är det
hos metallerna, isynnerhet silver cch
koppar, och störst hos de s. k. oledande
ämnena, såsom porslin och paraffin.
Motståndet beror även i hög grad på
värmegraden och växer hos de flesta metaller,
när denna stiger. Den vanliga enheten för
motstånd är o h m. Jfr Elektriska
enheter! 2. Detsamma som r e o s t a t.
Elektrisk ugn. Se Elektriska
ugnar!
Elektrisk urladdning. 1. Man talar om
e. u. när en elektriskt laddad kropp
förlorar sin laddning el. när ett galvaniskt
element genom för långvarigt bruk förlorar
sin förmåga att alstra elektrisk ström. 2.
Elektricitetens gång genom isolerande
ämnen i allm., särsk. från en laddad kropp till
en annan över ett mellanliggande
gaslager. Dylik e. u. har olika former alltefter
spänningsskillnaden och gaslagrets
förtun-ning. Man skiljer mellan stilla e. u. cch
gnist urladdning, som vid längre
varaktighet övergår i ljusbåge med
ytterst stark värmeutveckling. Stilla e. u.
utmärkes genom låg värmeutveckling;
gasskiktet lyser ofta, men ej alltid (mörk
e. u.), varjämte gnistkvastar kunna
uppträda på enstaka spetsar av elektroderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
