Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elmira ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elsä—Elysée-palatseL
1762
ELSEVIER-TITELBLAD.
Elsa. Förk. namnform för Elisabet.
E’lsass-Lo’thringen (fransk.
Alsace-Lor-raine). F. d. tyskt riksland (1871—1919),
nu franskt, med en yta av 14 500 kvkm,
ngt större än Uppland (varav Elsass 8 900
kvkm, ngt större än Medelpad).
Befolkningen uppgick år 1926 till 1 795 000,
varav 1 162 000 i Elsass (övervägande
tysktalande) och 633 000 i Lothringen
(övervägande fransktalande). E.-L. har
alltsedan älsta tider varit ett tvisteämne mellan
folken på båda sidor om Rhen. Det blev
tyskt land 870, erövrades av fransmännen
under 30-åriga kriget och Ludvig XIV,
återtogs av tyskarna 1871 och blev åter
franskt 1919. Sedan 1925 förvaltas E.-L. av
en generaldirektion med säte i Paris och
lydande under konseljpresidenten. Den
metodiskt bedrivna förfranskningen
framkallade i Elsass en självständighetsrörelse,
som så småningom antog rent
separatistiska tendenser. Situationen tillspetsades
särskilt 1928, då de franska myndigheterna
läto arrestera autonomiströrelsens ledare
och ställde dem under åtal för stämplingar
mot staten. Den i Colmar förda processen
väckte mycken upphetsning, och flera av
de för förrädiska komplotter dömda
ledarna invaldes av befolkningen i franska
deputeradekammaren. Religions- och
skolfrågorna ha särskilt bidragit att försvåra
sammansmältningen med Frankrike.
E’lsevier [-fir] el. E’l z e v i r. Berömd
boktryckarsläkt i Amsterdam och Leiden
under 1500- och 1600-talen, vars smakfulla
böcker tillhöra bokmarknadens mest
eftersökta alster. En samling E.-böcker på
omkr. 2 250 nummer, den största i hela
världen, finnes i Kgl. Bibi, i Stockholm.
E’lster, Julius, f. 1854, d. 1920. Tysk
fysiker, känd för de forskningar, som han
tillsammans med sin landsman H. Geitel
utfört rörande luftelektriciteten och
radioaktiviteten.
Elster. 1. Kristian M a n d r u p E.,
f. 1841, d. 1881. Norsk tidningsman och
förf. Bland hans arbeten är romanen
Farlige folk (1881; sv. övers. Farliga karlar,
1884) mest känd. 2. Kristian E. d. y.,
f. 1881. Den förres son, norsk förf, och
kritiker. E. har bl. a. författat den på sv.
utgivna Modern norsk litteratur (1926).
E’lton-sjön. En mindre, avloppslös
saltsjö i s. Ryssland ö. om Volgas nedre lopp.
E:s yta ligger 13 m under havsytan. E.
tillgodoser en stor del av Rysslands
saltproduktion.
Elu’vium (lat. elu’vies = översvämning).
Geologisk benämning på i sitt
ursprungliga läge kvarliggande lager av
vittrings-produkter. Ex. på dylika bildningar är
den i tropiska trakter förekommande röda
jordarten 1 a t e r i’t.
Elvestad, Sven
ChristoferSvend-sen, f. 1884. Norsk tidningsman och förf,
under märket Stein Riverton av bl.
a. en mängd detektivromaner.
Elysée-palatset [elise’—] (fransk. Palais
de VÉlysée}. Ett palats i Paris, byggt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
