Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elysion ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1765
E’mden—Emi’lien.
1766
E’mden. Fabriks- och. handelsstad i
Tyskland i n. v. Preussen (prov.
Hannover), av starkt holl. prägel. Från E. drives
stort Nordsjöfiske. 28 000 inv. (1925).
E’mden. En ryktbar tysk
pansardäcks-kryssare, som under hösten 1914 sänkte
ett 20-tal eng. handelsångare i Stilla och
Indiska haven. Litt.: A. v. Miicke: Emden
(1915). Densamme: Ayesha (1915).
E. M. E. Förk. för
elektromagnetiska enheter.
Eme’ritus (lat.). Bet. uttjänt (ursprungi.
om romerska soldater), veteran.
Benämning på en pensionerad tjänsteman. —
E m e’r itilöner, namn på de
pensionsbelopp, som sedan
1910 utgå till ur
tjänsten avgångna
präster och som
utgöra 80 o/o av lönen.
Emerson [-[se’mmo-sen],-] {+[se’mmo-
sen],+} R alp h W a
1-do, f. 1803, d. 1882.
Nordamer. förf, och
filosof. Under
intryck av tysk
filosofi utformade han
en självständig religiös uppfattning, som
tillmäter förnuftet en avgörande roll. Hans
livsåskådning präglas av humanitet och
tro på mänsklighetens moraliska
framåtskridande. Bl. hans verk märkes
Mänsklighetens representanter (1850, sv. övers.
1862).
E’mesa el. Hems. Se Horns!
Emfa’s (grek. e’mfasis). Eftertryck el.
betoning i muntlig el. skriftlig
framställning, som främst åstadkommes genom
starkare betoning el. ändringar i den vanliga
ordföljden. — E m f a’t i s k, uttrycksfull,
eftertrycklig; högtravande, uppstyltad.
Emfyse’m (grek. emfysa’n = blåsa upp).
Uppblåsning av kroppsvävnader genom
gaser (luft). E. förekommer vanligast i
underhuden, subkutana e., vilka kunna
uppstå genom infektion av gasbildande
bakterier, och i lungorna, 1 u n gem f y-
R. W. EMERSON.
Fotografi
s e m, som består i en utspänning av
lung-blåsorna.
Emigranterna. Vanl. benämning på de
fransmän ur de högre stånden, som efter
franska revolutionen (1789) lämnade sitt
land och bosatte sig i Tyskland (särskilt
i Koblenz) m. fl. länder, varifrån de med
utländsk hjälp sökte verka för den gamla
samhällsordningens återställande. Med e.
betecknas också stundom ryssar, som efter
revolutionen i Ryssland 1917 bosatt sig i
utlandet. Jfr Emigration!
Emigrantlitteraturen. En av G. Bra
n-d e s använd benämning på den franska
litt., som efter 1800 företräddes av de förf,
(emigranter), som flytt fr. Frankrike
under revolutionen och Napoleon. Jfr
Emigranterna!
Emigratio’n (lat. emigra’re =
utvandra). Bet. utvandring, utflyttning till
främmande land för att där söka sig utkomst.
Den europeiska e. försiggick intill slutet av
1700-talet så gott som uteslutande till
Nord-Amerika. Under 1800-talet riktade
den sig även mot de övriga världsdelarna
och torde ha omfattat ungefär 30 mill.
personer. Av de europeiska länderna anses
dock endast Irland ha undergått en
fortlöpande folkminskning som följd av e.
Ifråga om den moderna e:s storlek i förh.
till folkmängden intas andra rummet av
de skandinaviska länderna. Den sv. e. var
störst på 1880-talet och beräknas då årl.
ha uppgått till inemot 40 000 personer,
varav över 32 000 årl. till U. S. A. (Den
sammanlagda invandringen under samma
tid uppskattas till omkr. 5 000 personer
årl.). Under åren 1925—29 har vår e.
hållit sig till omkr. 12 000 årl.; 1930 var den
nere i omkr. 5 600 och har sedan
ytterligare avtagit. — E m i g r a’n t, utvandrare.
— E m i g r e’r a, utvandra till främmande
land. — Jfr I m m i g r a t i o’n, M i g r
a-t i o’n!
Emil. Förk. namnform för lat. 2E m
i’-1 i u s.
Emi’lien (it. Emi’Ha). Landskap i n.
Italien, uppkallat efter Via 2E m i 1 i a, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
