Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eulenburg ... - Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1869
Euphorbia’ce3e—Europa.
1870
del av Preussen (Rhenprovinsen), som i
Versailles-traktaten 1919 jämte området
M a 1 m e d y avträddes till Belgien. 2.
Fabriksstad i E. 1. Omkr. 15 000 inv.
Euphorbia’ceje. En egendomlig
växtfamilj med mycket enkelt byggda, enkönade
blommor, ofta förenade i komplicerade
blomställningar. De flesta äro rika på ofta
giftig mjölksaft. Största antalet släkten
och arter finnas i tropikerna. I Sverige
finnas endast två släkten: Eupho’rbia och
Mercuria’lis. Bland utländska märkas
Cro’-ton, He’vea och Ri’cinus. — De till
Eu-phorhia hörande sv. arterna äro ogräs,
möjligen ej ursprungligt inhemska, t. ex. E.
heliosco’pia (Revormstörel). Somliga
tropiska Euphorbia-arter likna kaktusar.
E. pulche’rrima (Julstjärna) har
röda högblad och odlas som prydnadsväxt.
Mjölksaften av den afrikanska E.
resini’-fera användes i plåster.
Euphra’sia. Växtsläkte (fam.
Scrophula-ria’cece). Ett tiotal varandra mycket
närstående sv. arter finnas, ofta sammanförda
till E. officina’lis (ögontröst). Den
användes förr mot ögonsjukdomar.
Euphrcsy’ne. Förf.-namn för Julia
Nyberg.
Eura’sien. Sammanfattande benämning
på Europa och Asien.
Eure [ör]. 1. Biflod till Seine, 226 km
lång. 2. Dep. i n. Frankrike.
Eure-et-Loir [ör-e-loa’r]. Dep. i n.
Frankrike.
E’ureka. Se H e v r e k a!
Euri’pides. Se Evripides!
Europa. Den näst minsta av de fem
bebodda världsdelarna m. avs. på storlek, den
näst största m. avs. på folkmängd. Namnet
E. ställes vanligen i samband med assyr.
ereb — solnedgång, Västerland (i mots. till
agu — soluppgång, österland, Asien).
Storlek. E.:s yta är omkr. 10 mill.
kvkm. Största längd i n. ö. och s. v. fr.
Ka-riska havet till Kap Säo Vincente: 5 560
km. Största bredd i n. och s. fr. Nordkap
till Kap Tainaron: 3 860 km.
Kust. E.:s kust är den rikast utbildade
av alla världsdelars; mot 1 km. kust svara
120 kvkm. landyta. I n. bildar Norra
Ishavet de stora vikarna Petjora- och
Tjeskaja-bukterna samt Vita havet, i v. och s. bildar
Atlanten de stora inhaven Östersjön och
Medelhavet med tillhörande vikar och
in-hav.
Öar. öar utgöra omkr. V4 av Europas
yta, halvöar omkr. 1/12- I n. ligga de stora
öarna Novaja Semlja, Spetsbergen och
Island, i v. Britt, öarna; även i de olika
inhaven förekomma en mängd större och
mindre öar.
A 11m. geografisk byggnad. E.
består av följande fyra områden: 1) Det
ryska taf fellandet, vilket upptar ung.
hälften av E:s yta. 2) Fennoskandia, best, av
den s. k. Baltiska skölden och det
Skandinaviska berglandet. 3) Det mellan- och
västeuropeiska låglandet. 4) Alperna. Till
största delen är. E. ett lågland, och dess
medelhöjd är omkr. 350 m. ö. h. Berg:
Pyrenéerna, Alperna, Apenninerna, Balkan,
Karpaterna och Skandinaviska
bergskedjan m. fl. Floder: Rhen, Rhöne, Elbe,
Donau, Dnjepr, Don, Volga, Ural m. fl. Sjöar:
Ladoga, Onega, Saima, Vänern, Vättern,
Mälaren, Hjälmaren, Plattensjön,
Genéve-sjön, Boden-sjön m. fl.
Allm. geologisk byggnad. Inom
E. finnas alla geologiska formationer. Hela
s. och en del av mell. E. är ett ungt
veckbergsområde, som erhållit sin nuvarande
form under tertiärtiden. Inom detta
område ligga världsdelens högsta bergskedjor.
Det övriga E. n. härom tillhör ett äldre
geologiskt utvecklingsskede och de
bergskedjor, som tillhöra detta område, ss. de
skandinaviska och brittiska högländerna,
ha karaktären av restberg och äro lägre,
emedan de under längre tid varit utsatta
för de utjämnande krafter, som utifrån
verka på jordytan.
Klimat. E. ligger till största delen
inom den tempererade zonen ceh dess
klimat är det gynnsammast möjliga för
uppkomsten av en hög odling. E. kan indelas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
