Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Experimentalfältet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1893
Ex profe’sso—Exstinktio’n.
1894
veten motsättning till den föregående
tidens naturalism och impressionism. Inom
konsten och särsk. måleriet bet. e. ett
hävdande av konstnärens personliga
upplevelse såsom normerande för konstverket
i motsats till ett objektivt
verklighetsav-bildande. E. är »förmågan att på ett
dekorativt sätt ordna de olika element, över
vilka målaren förfogar, för att ge form
åt sina känslor» (Matisse). Renodlad har
denna tendens resulterat i ett rent
abstrakt, dekorativt arrangemang av
former och färger utan minsta
naturmotsvarighet. Utgångspunkterna för e. inom
måleriet äro de franska målarna P.
Gau-guins och P. Cézannes samt holl. V. van
Goghs konst, och dess egentl.
genombrotts-man är fransmannen H. Matisse. Den
franska e. präglas framför allt av en
artistiskt avvägd, uttrycksfull komposition
och en intensivt lysande färg. Den tyska
e. utgår fr. den franska men har tagit
starka intryck av van Gogh och
norrmannen E. Munch och kännetecknas av sitt
starkare själsliga patos, en lidelsefullhet
av romantisk visionär art, som särsk.
givit rum åt krigets och efterkrigsårens
ångeststämningar. Den svenska e. står i
huvudsak under franskt inflytande. Bl.
sv. e. kunna nämnas Leander Engström,
Isaac Griinewald, Einar Jolin, Gösta
Sandels, Karl Isaksson, Nils Dardel m. fl.
Litt.: A. Brunius: Färg och form (1913).
E. Blomberg: Den nya svenska
konsten (1923). Inom litteraturen yttrar
sig e. som en upplösning av de
hävdvunna litterära formerna, ett framhävande
av det typiska på det individuellas
bekostnad, ett orealistiskt återgivande av
dominerande drag i verkligheten och strävan
att djärvt omforma språket till ett
effektivare uttrycksmedel för nya idéer. E., som
oftast är förbunden med radikalare
sam-hällsåskådningar, har särskilt gjort sig
gällande i tysk efterkrigslitteratur:
representanter äro t. ex. G. Kaiser, F. von Unruh,
H. Bahr. Inom musiken framträdde e.
under 1900-talets andra årtionde närmast
som en reaktion mot Wagner och dennes
efterföljare. Den söker sig bort fr.
hyper-romantikens väldiga musikaliska apparat
för att med mindre medel i koncentrerad
form återge själsliga stämningar. E. finnes
företrädd hos de yttersta modernisterna och
är till stor del atonal. Som dess skapare
kan anses Arnold Schönberg. Jfr Atonal
musi k!
Ex profe’sso (lat. profe’ssus =
offentligen erkänd). Bet. ss. fackman, med
sakkunskap.
Expropriatio’n (lat. ex = från och
pro’-prius = egen). Bet. fråntagande av
äganderätt, tvångsavhändelse av viss rätt till
jord mot full ersättning i och för
tillgodoseende av allm. behov el. enskilt behov av
större vikt. De sv. bestämmelserna om e.
återfinnas huvudsakligen i 1917 års lag om
e. Huruvida och i vilken utsträckning e.
må ske, skall för varje särskilt fall avgöras
av Kgl. Maj:t. Om parterna icke enas om
ersättningens storlek, skall denna
bestämmas av en e.-n ä m n d, vars led.
parterna må utse bland personer, som
landsting resp, stadsfullmäktige förklarat
valbara. Nämndens ordf, utses av K. B.
Ex protoco’llo (lat.). Bet. ur protokollet ;
förkortas vanligen e. p.
Ex. R. Förk. för (Kommunistiska
Inter-nationalens) exekutivkommittés
representant.
Exsicka’t (lat. exsicca’re = torka).
Tork-ningsrest, t. ex. efter en avdunstad vätska.
— E x s i c k a’t o r, tätt slutande glaskärl,
innehållande ett vattenborttagande medel.
Exspekta’ns (lat. exspecta’re = motse,
vänta sig). Bet. väntan; väntan på ett
ämbete el. en förläning, på vilka fordom
utfärdades fullmakt i förväg, gällande först
sedan dessa blivit efter innehavaren lediga.
Exspiratio’n (lat. exspira’re = utandas).
Bet. utandning.
Exstinktio’n (lat. exsti’nguere =
utsläcka). Den försvagning av
ljusintensiteten, som inträffar vid ljusets gång genom
atmosfären, beroende dels på ljusstrålarnas
absorption i luften och dels på deras
spridning i olika riktningar. E. är större för
det blåa ljuset än för det röda, och härpå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
