Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Extralärare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1897
Extralärare—Eyjafjälla-jökull.
1898
lärartjänster vid statens allm. läroverk,
seminarier, kommunala mellanskolor m. fl.
läroanstalter.
Extralärare. Lärare vid de allmänna
läroverken, som förordnas att under viss tid
upprätthålla undervisningen.
E’xtra ordina’rie (lat. e’xtra = utom,
utöver och o’rdo = ordning), förk. e. o. Bet.
utöver (den fastställda) ordningen. Inom
statsförvaltningen icke uppförd på
ordinarie stat (t. ex. om tjänstemän, anslag o.
d.). — E x t r a-o rdinariesystem, en
anordning inom sv. statsförvaltning,
varigenom arbete inom vissa ämbetsverk
ut-föres av e. o., d. v. s. icke fast anställda
tjänstemän. — Extraordin ä’r,
ovanlig, utomordentlig.
Extraströmmar. Se Induktion!
Extravaga’ns (lat. e’xtra = utanför och
vaga’ri — ströva hit och dit). Bet.
äventyrlighet, överdåd. — Extravag a’n t,
måttlös, slösaktig, överdådig. —
Extravag e’r a, leva överdådigt, slösaktigt.
Extre’m (lat. extre’mum = det yttersta).
Bet. ytterlig, överdriven.
Extremite’ter (lat. extre’mum = det
yttersta, änden på ngt). Bet. lemmar. E.
finnas egentligen endast hos ryggradsdjur och
leddjur. Hos de sistnämnda äro de många
till antalet, hos ryggradsdjuren aldrig mer
än fyra och endast någon gång färre (hos
valdjuren två, hos ormarna inga). De
användas till gång, simning, klättring,
flygning, grävning samt som griporgan och
kunna därför vara utbildade på en mängd
olika sätt. — Antalet ben är hos
ryggradsdjuren i översta delen av e. ett
(överarms-ben, lårben), i nästa del två (armbågsben
och strålben, resp, skenben och vadben), av
vilka dock en del kunna vara
tillbakabildade. Detta gäller i ännu högre grad om
de yttersta avdelningarna av e., fotterna.
Antalet tår resp, fingrar äro nästan aldrig
fler än fem (utom i fiskarnas fenor), men
ofta färre, t. ex. hos strutsfåglar, hovdjur
m. fl.
J. VAN EYCK, Man och hustru. Målning,
National Gallery, London.
Eyck [äjk], Hubert van E., f.
omkr. 1366, d. 1426, och Jan van E., f.
omkr. 1385, d. 1441. Nederländska målare,
bröder, vilkas konst, huvudsakligen
omfattande bilder med religiöst innehåll, genom
sin realism bildar en övergång mellan den
medeltida och renässanskonsten n. om
Alperna. Deras berömdaste verk är det
ryktbara Gent-altaret i kyrkan S:t Bavo i
staden Gent.
Eyde [ä’j-], Samuel, f. 1866. Norsk
ingenjör, affärsman och diplomat (1920—23
sändebud i Washington), en av den norska
kväveindustriens skapare. E. utarbetade på
grundval av en idé av prof. Birkeland en
metod att framställa kvävoxider ur luft,
som efter sina upphovsmän fått namnet
Birkeland-Eydes metod. (Jfr
Norgesal-peter!). 1905—1917 tillhörde E.
ledningen av det för detta ändamål skapade
stora bolaget Norsk hydro.
Eyjafjalla-jökull [ä’j-]. En snötäckt
vulkan på s. Island, 1 705 in. ö, h,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
