Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finit ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2015
Finland.
2016
na i s. v. samt i stora delar av Nylands
och s. Österbottens kusttrakter. Lapparnas
antal utgör omkr. 1 500. Omkr. 17 o/o av
hela befolkningen bor i städerna. 3 634 000
inv. (1930).
Samfärdseln ombesörjes genom
talrika vattenleder och till lands av
landsvägar, som underhållas av staten, samt
järnvägar. Järnvägsnätets sammanlagda längd
var år 1928 omkr. 4 600 km, varav blott en
ringa del är i enskild ägo,
Religionen är evangelisk-luthersk
(statskyrka, 98 o/o av befolkn.) med full
religionsfrihet för andra bekännelser. Längst
i ö. finnas omkr. 62 000 grek, katoliker.
Statsskick. F. är enl.
regeringsformen av år 1919 en parlamentarisk
republik. Den verkställande makten utövas
av en president, som för 6 år väljes av 300
elektorer, valda i huvudsaklig
överensstämmelse med föreskrifterna för
riksdagsman-naval. Den lagstiftande makten utövas av
presidenten jämte riksdagen, som består av
en kammare med 200 medl., valda för 3 år
med allm. rösträtt och proportionell
valmetod.
Politisk indelning. F. indelas i
9 län, styrda av landshövdingar. —
Huvudstad: Hälsingfors (Helsinki), 234 000
inv. (1930). Ingen av F:s övriga städer
når upp till ett invånarantal av 100 000.
Historisk översikt. Redan under
förhistorisk tid invandrade en svensk
befolkning i F., men först under
århundradena efter vikingatidens slut började
svenskarna i större utsträckning inflytta och
utbreda sig i landets kusttrakter. Flera
»korståg» fullbordade erövringen; under
medeltiden blev F. en del av det sv. väldet
och befästningar uppfördes för att trygga
det erövrade landet mot anfall fr. ö. Under
Johan III blev landet storfurstendöme.
Under de följande tiderna var F. ofta
krigsskådeplats i striderna mellan Sverige och
Ryssland och i slutet på 1700-talet uppstod
i F. en självständighetsrörelse med syfte
att göra F. till en under ryskt beskydd
stående stat. I kriget 1808—09 erövrades F.
av Ryssland. F. fick då behålla egen styrelse
och egna lagar ända fram till 1899, då ett
hårt slag riktades mot F:s självstyrelse i
syfte att förvandla F. till en rysk provins
(se Februar i-m anifestet!). Detta
olaglighetstillstånd varade med ett kort
uppehåll fram till 1917, då F. återfick sin
forna självständighet inom det ryska riket’
och s. å. förklarade lantdagen F. för en
självständig stat. Den använde sig härvid
av den kursförändring, som inträdde i
Ryssland i och med bolsjevikrevolutionen.
Ryssland var också det första land, som
erkände den nya statens oberoende. I
motsats mot i Ryssland förblev dock den
finska statsmakten i de borgerliga partiernas
händer till den 26 jan. 1918, då de
socialistiska partierna genom en statskupp
till-vällade sig makten. De stödde sig härvid på
under den närmast föreg. tiden bildade
s. k. röda garden, delvis rekryterade av i
landet kvarblivna bolsjevikiskt sinnade
ryska soldater. Motaktionen från de
borgerligas (»vitas») sida igångsattes redan
den 29 jan., då gen. G. Mannerheim i
spetsen för en österbottnisk skyddskår
överrumplade och avväpnade den röda
garnisonen i Vasa, som därefter blev säte för
den vita kontraregeringen. Denna
behärskade inom kort hela Österbotten. På ömse
sidor organiserades ansenliga krigsstyrkor,
på den röda sidan med ryskt, på den vita
med tyskt bistånd, och ett förbittrat krig
började. En svensk kår av frivilliga,
Svenska brigaden (600 man), deltog på den
vita sidan. Avgörandet kom i början av
april genom landstigningen av en tysk
militärstyrka om 14 000 man under
generalmajor von der Goltz. Denna kår besatte
inom kort Hälsingfors (13 april), och
ungefär samtidigt (1 april) erövrade
Manner-heims armé efter häftig strid Tammerfors.
Förbindelsen med Ryssland avskars genom
Viborgs fall den 29 april. Efter svåra
förluster kapitulerade huvuddelen av den
röda armén den 1—2 maj och återstående
styrkor den 4 maj. Den 16 maj intågade
Mannerheim i Hälsingfors. Högsta
statsmyndigheten överflyttades från lantdagen
till en riksföreståndare, vartill valdes P. E.
Svinhufvud. Till konung valdes enl. 1772
års regeringsform Fredrik Karl av
Hes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
