Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fluor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2067
Fluo’r—Flusspat.
206S
Fluo’r (mlat. flu’or = fluss, av lat.
flu’ere = flyta, på grund av dess
förekomst i fluss-spat). Kem. tecken F (i
äldre litteratur även Fl). Kem.
grundämne med atomnummer 9 och atomvikt
19,00. F. är den lättaste av hal oge ner na
och utgör en svagt gröngul gas
(kokpunkt — 187°), som reagerar ytterst
häftigt, ofta under eldfenomen, med de flesta
andra ämnen. Dess föreningar med syre
äro dock obeständiga, först nyligen
upptäckta och ännu föga kända. Med väte
ger f. fluorväte, H2 F2, en färglös,
flyktig vätska (kokpunkt + 19,4°), som
ryker i luften och vars vattenlösning,
fluorvätesyra el. fluss-syra, är
frätande och bl. a. angriper glas, så att
den måste förvaras i kärl av t. ex.
paraf-fin, gummi el. platina. Gentemot metaller
visar den sig som en svagare syra än den
närbesläktade klorvätesyran. Såväl torrt
fluorväte som fluorvätesyra användas för
etsning av glas; i förra fallet blir det
etsade partiet matt, i det senare förblir
det blankt, men en fördjupning uppstår.
Fluorvätesyrans salter kallas f 1 u o r
i’-der; de viktigaste äro kalciumfluorid,
Ca F2, och natriumaluminiumfluorid,
Na2 A1F6, vilka förekomma i naturen
såsom mineral (resp, flusspat och k r y
o-1 i’t) och utgöra de viktigaste
utgångsmaterialen för framställn. av f. och dess
föreningar. Viktig är också
silicium-f 1 u o r i d el. f 1 u o r k i s e 1, Si F4, som
ej är ett egentligt salt, utan egendomligt
nog en färglös gas. Den ger med
vatten bl. a. kiselfluorvätesyra,
H2 SiFe, en färglös syra, vars salter
kallas fluosilik a’t. Fluorkisel och
fluo-silikat bildas vid fluorvätets inverkan på
glas. Fluornatrium el.
natrium-fluorid, NaF, och fluorkalium, KF,
äro lösliga i vatten och ha på senare tid
fått användn. i konserveringsmedel för
pälsverk o. dyl. mot mal. I fritt tillstånd
framställdes f. första gången 1886 av H.
Moissan genom elektrolys.
Fluorescei’n el. r e s o r c i’n f t a 1 e i’n.
Ett derivat av trifenylmetan, som erhålles
genom upphettning av resorcin med
ftal-70 — Åhlén & Söners Uppslagsbok.
syreanhydrid och användes som
utgångsmaterial vid framställning av eosin och
därmed besläktade färgämnen. Dess
lösning visar en intensivt gulgrön fluorescens
(därav namnet).
Fluoresce’ns (senlat. fluore’scere = börja
välla). Ett egendomligt optiskt fenomen,
som består däri, att vissa ämnen utsända
ljus även vid låg temperatur, f 1 u o r e
s-c e’r a, då de träffas av kortvågiga ljus-,
ultravioletta el. röntgenstrålar. Det utsända
ljuset har en för varje ämne bestämd
våglängd (sekundär strålningen), som
är större än primärstrålningen
d. v. s. den strålning, som framkallar
f. Så har t. ex. en lösning av eosin
grön f., en fluoresceinlösning gulgrön,
och läggas skalen av hästkastanj i
vatten, erhålles en lösning med blå f.
Ämnet bariumplatinacyanur fluorescerar, om
det utsättes för mycket kortvågiga strålar,
och det var denna f., som ledde till
upptäckten av röntgenstrålarna. — Hos vissa
ämnen, t. ex. bariumsulfid, börjar
sekundärstrålningen ej genast, utan först sedan
den någon stund utsatts för
primärstrålningen och fortsätter därför också, sedan
denna slocknat. Detta fenomen, som är
fullt analogt med fluorescensen, kallas
fosforesc e’n s. Dylika ämnen användas
därför till s. k. självlysande färg för
siffror och visare på ur m. m. Jfr L u m i n
e-scens!
Fluori’t (mlat. flu’or = fluss).
Detsamma som flusspat.
Fluss. 1. Gammalt namn på
inflammation. 2. F. el. f 1 u s s m e d e 1. Lättsmälta
ämnen, som iblandas malmen i avsikt att
göra slaggen mer lättflytande. Även vid
smältning av emaljer o. d. användas
fluss-medel.
Flusspat el. fluor i’t. Ett av
kalciumfluorid (Ca F2) bestående mineral, som
förekommer i malmförande gångar, ibland i
vackra kristaller, vilkas färg skiftar från
gult och grönt till blått och violett. I
Sverige förekommer det i flera gruvor, dock
ej i brytbar mängd. Det användes till as-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
