Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fotografiska ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2141
Fotografiska centrallaboratoriet— Fotogrammetri’.
2142
tunn celluloid (film) blevo även vid
denna tid allenarådande. Bromsilvret
påverkas emellertid nästan uteslutande av de
kortvågigaste ljusstrålarna (blått och
violett ljus, jfr Ljus!), så att t. ex. en på
detta sätt framställd positiv bild av
svenska flaggan visar ett mörkt kors på ljus
botten, i strid mot ögats uppfattning. Man
fann då på att giva plåten en tillsats av
fluorescerande ämnen (erytrosin. pinakrom
m. fl.), som förvandla infallande
långvå-gigt ljus i kortvågigare (jfr F 1 u o r
e-scens!). Med dylika ämnen (s e n s i b
i-1 i s a t o’r e r) försatta plåtar och filmer
kallas ortokroma’tiska (även i s
o-el. pankromatiska; grek. orto’s =
rät, i’sos = lika, pan = allt, kro’ma =
färg). Man söker också minska mängden
av de i kameran infallande, alltför
verksamma blå och violetta strålarna genom ett
s. k. 1 j u s f i 11 e r, som kvarhåller
desamma; detta anbringas antingen framför
kamerans öppning, i form av en gul
glasskiva (g u 1 s k i v a) eller direkt på
plåten, i form av ett gult färgskikt
(anti-screen- el. non-ftZier-plåtar). Man har även
utarbetat talrika metoder för
efterbehand-ling av plåtarna för att få deras bild mera
överensstämmande med ögats el. mera
konstnärligt tilltalande. En alltför
kontrastlös (»flau» el. »mjuk») plåt kan
förstärkas genom att det utfällda silvret
medels särskild behandling delvis ersättes
med vissa andra metaller (kvicksilver,
uran m. fl.). En på grund av
överexponering för tät, el. på grund av motivets
ojämna ljusfördelning alltför kontrastrik
(»hård») plåt kan försvagas, i förra
fallet lämpligen med rött blodlutsalt, i
senare fallet med ammoniumpersulfat.
Alla dessa förfaringssätt äro lika för
glasplåtar och filmer. Kopieringen företogs
länge uteslutande på klorsilveröverdraget
papper, vilket direkt ehuru långsamt
svärtas i ljuset och sedan endast behövde
fixeras (dagsljuspapper). Det härvid utfällda
silvret har dock en ful ljusbrun färg, och
bilden bör därför »tonas», d. v. s.
behandlas med en guld- el. platinalösning, varvid
guld, resp, platina utfälles i f. silvret.
Numera användas dock vanligen s. k.
framkallning s- el. gaslju s-p a
p-p e r, vilka belysas en kortare stund och
sedan framkallas och fixeras på samma
sätt som plåtar, ehuru de tåla något
starkare ljus. De innehålla bromsilver
(»bro-midpapper») el. en blandning av klor- och
bromsilver och tillverkas i olika
»hård-hets»-grader, allt efter den
kontrastrikedom, de ge bilden. En förstärkning el.
försvagning av negativet är därför onödig,
och i stället användes för konstrastfattiga
plåtar »hårt» och för kontrastrika »mjukt»
papper. Flera andra kopieringsmetoder ha
även uppfunnits och användas särskilt för
att uppnå ovanliga och konstnärliga
effekter ; bland dessa märkas b ro m o 1
jetryck, p i gm e n t- och gummitryck.
Angående fotografering av färger se
Färgfotografi! —
Fotografiapparat, se Kamera! Litt.: L. David
och G. Malmberg: Rådgivare i fotografi
(1925); Nordisk tidskrift för fotografi;
H. Goodwin: Kamerabilden, en
orientering för envar (1929).
Fotografiska centrallaboratoriet.
Institution vid generalstaben i Sthlm med
uppgift att vetenskapligt studera och
planlägga fotografiens användning inom det
sv. försvarsväsendet.
Fotografiska föreningen. En förening,
bildad i Sthlm 1888, som anordnar
tävlingar och utställningar och utger
Nordisk tidskrift för fotografi,
föreningens organ sedan 1923.
Fotografiska himmelskartan. Se C a r t e
du C i e 1!
Fotogra’m (grek, fos = ljus och
gra’m-ma — skrift). Ett mindre brukligt ord
för en fotografisk bild, d. v. s. ett
fotografi.
Fotogrammetri’ (grek, fos = ljus,
grymma = skrift och metre’in = mäta). En
numera ganska ofta använd
kartläggnings-metod. Fotografier tagas från orter,
vilkas inbördes avstånd är bekant.
Syftvink-larna till terrängens olika punkter
uträknas därefter med ledning av fotografierna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
