Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Galvani ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2335
Galva’ni—Galva’niskt eleme’nt.
2336
över 100 komiska operor, dessutom
kyrkomusik och pianoverk.
Galva’ni, Luigi, f. 1737, d. 1798. It.
fysiolog, professor i anatomi i Bologna, mest
känd som upptäckare av
kontaktelektriciteten el. den galvaniska
elektriciteten, d. v. s. de elektriska strömmar,
som bildas ur galvaniska element. Denna
upptäckt skedde genom en tillfällighet, i
det att G. märkte, att musklerna på en
död groda, som blivit upphängd på ett
järnstaket, häftigt ryckte till, då en i
dess ryggrad instucken koppartråd även
berörde järnet. G. tydde sin iakttagelse som
ett bevis på elektricitetens identitet med
livskraften. Den riktiga förklaringen, att
vätskorna i muskeln tillsammans med de
båda metallerna bilda ett galvaniskt
element och att muskeln med dess nerver
verkar som ett känsligt elektroskop för
dessa strömmar, gavs av Volta. Jfr
Elektricitet, Galvaniskt element!
Galvanise’ra (av galvanism). Genom
elektrolys av ett metallsalt överdraga ett
föremål med ett tunt metallager
(isynnerhet zink). Någon gång benämnes även,
ehuru oegentligt, varje överdragning med
zink galvanisering. Jfr
Galvanotek-n ik!
Galva’nisk elektricitet (av Galvani) el.
g a 1 v a n i’s m. Elektricitet, alstrad genom
ett galvaniskt element.
Galva’nisk stapel el. Voltas stapel.
Ett slags galvaniskt batteri, som uppfanns
av Volta år 1800. Det bestod av en mängd
lika stora silver- och zinkplattor och
mellan dem tygbitar, fuktade med
svavelsyra. Berzelius utbytte silverplattorna mot
kopparplattor; i denna form kom stapeln
till stor användn. under 1800-talets
tidigare hälft. Man använde också bitar av
bladguld och stanniol el. dyk, lagda
omväxlande mot varandra utan särskild
elek-trolyt (torrstapel); en dylik gav, om
bladen voro tillräckligt många, hög
spänning, men ringa elektricitetsmängd.
Galva’nisk ström. En elektr. ström, som
alstras av ett galvaniskt element;
lågspänd elektr. likström i allmänhet.
Galva’niskt batteri. En rad seriekopplade
galvaniska element. Ett vanligt
fick-lampsbatteri består vanl. av tre
seriekopplade Leclanché-torrelement. Jfr
Koppling!
Galva’niskt eleme’nt (av Galvani). En
apparat el. anordn. i stånd att alstra
elektrisk energi ur kemiska processer. Ett g.
e. består av två elektroder (vanl. skivor
el. stavar av metall el. kol) nedsänkta i
samma el. var sin elektrolyt
(vattenlösningar av salter, syror el. baser); i senare
fallet måste de båda elektrolyterna vara
förbundna med varandra genom en
ledande vätska. På grund av kemiska processer
vid elektroderna, vari elektriskt laddade
joner deltaga, erhålla elektroderna en
elektrisk potentialskillnad gentemot vätskan,
och detta är orsaken till att de kunna
sända en elektr. ström genom en metalltråd,
som förbinder dem med varandra. Den
elektrod, från vilken den (positiva) elektr.
strömmen utgår i ledningen, kallas
elementets positiva pol el. kato’d, den
andra kallas negativ pol el. an o’d;
den elektr. potentialskillnaden mellan
polerna, när de ej äro förbundna med en
ledning, kallas elementets elektromotoriska
kraft (förk. EMK). Många g. e. ha stor
praktisk betydelse. Särskilt beständiga äro
g. e. av D a n i e 111 y p; de bestå av
elektroder av var sin metall, nedsänkta i en
koncentrerad lösning av ett salt av samma
metall som elektrodens. Vanligen åtskiljas
lösningarna av ett s. k. diafragma av
poröst lergods. I det ursprungliga D a n
i-ellelementet bestod den positiva
polen av koppar i kopparsulfatlösning, den
negativa av zink i zinksulfatlösning. En
annan typ beständiga element är den som
representeras av Clark- och W e s t o
n-elementen (se d. o.!). De flesta
praktiskt använda g. e. ha en positiv pol av
poröst kol, omgiven av ett eller annat
oxidationsmedel, en enda elektrolyt och
den negativa elektroden av zink. Hit höra
bl. a. Leclanchéelementet
(oxidationsmedel : brunstensbriketter, pressade
intill kolet; elektrolyt: salmiaklösning),
F é r y s och J u n g n e r-N y b e r g s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
