Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Getkonvalj ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2407
Getkonvalj—Gevär.
2408
Getkonvalj. Se Convallaria!
Getpors. Se Le dum!
Getrams. Se Convallaria!
Getse’mane. En trädgård vid Oljeberget
utanför Jerusalem (Matt. 26 kap. 36 v.
Mark. 14 kap. 32 v.).
Getsläktet (C a’pra). Ett släkte S 1 i
d-hornsdjur, som tillsammans med
fåren bildar underfam. Capri’nos. Från
dessa skiljes g. genom saknad av tårgropar
och klövkörtlar samt genom hakskägget
och den typiska bocklukten, vilka båda
sistnämnda dock huvudsakligen tillkomma
hanen. Allt efter formen på hornens
genomskärning kan g. indelas i tre
undersläkten : Turer (Tu’rus), Egentliga
stenbockar (JEgo’ceros) och
Egentliga getter (Capra). Av de två
förstnämnda finnas endast vilda arter: Tur
el. Kaukasisk stenbock (Turus
cauca’sicus), Spansk stenbock (T.
pyrena’icus), Alpstenbock
(2Ego’ce-ros i’bex), Sibirisk stenbock
(JEgo’-ceros siWrica) och N u b i s k stenbock
(2Ego’ceros nubia’na). Den mest kända av
dessa är Alpstenbocken, som förr
fanns vitt spridd i Alperna och
angränsande berg men nu, skyddad av de
strängaste jaktlagar, endast finnes kvar i ett
par tusen exemplar nära Mont Blanc. Till
gruppen Egentliga getter höra
även ett par vilda arter:
Besoarge-ten (Ca’pra cega’grus), som finnes i s. ö.
Europa, isynnerhet på de grekiska öarna
och i v. Asien och har sabelformade horn
liksom stenbockarna, samt S k r u v g
e-t e n, som är den största av alla getter,
har skruvlika horn och förekommer i
Cen-tral-Asiens berg från Buchara till
Himalaya. Dessutom fanns i s. ö. Europa en
annan getart med skruvformiga horn, C.
pri’sca, varav fossila rester anträffats i
Galizien, och denna art torde jämte
besoar-geten vara stamform för de tama
getraserna. Alla i n. och mell. Europa
förekommande tamgetter, Svenska 1 a n
t-rasen, Sch war z waldget en, S a
a-n e n g e t e n o. s. v., samt dessutom de i
både Asien och Afrika förekommande
Dvärggetterna härstamma från
be-soargeten. Från den fossila skruvgeten
härstamma däremot de värdefulla A
n-goragetterna i v. och mell. Asien,
utmärkta genom sin långa, mjuka ull och
Kaschmirgetterna, vilka
huvudsakligen förekomma i Tibet och Buchara,
ehuru ullen bearbetas i Kaschmir, m. fl.
utomeuropeiska raser, alla med hängande
öron.
Ge’tto el. g h e 11 o (it. getto —
gjuteri). Bet. för judekvarter i en del europ.
städer. Namnets härledning brukar
förbindas med ett påbud i Venedig 1516, vari
judarna befalldes slå sig ned i en stadsdel,
där ett kanongjuteri var beläget.
Getväppling. Se Anthyllis!
Getå. Hållplats vid S. J. i Östergötlands
län nära Norrköping (Kvillinge socken),
bekant för järnvägsolyckan där d. 1 okt.
1918, den största i Sverige, varvid 41
personer dödades.
Geulincx [gö’links], Arnold, f. 1623,
d. 1669. Nederländsk filosof. Jfr O c k
a-sionalism!
Ge’um. Växtsläkte (fam. Rosa’cece). G.
äro medelstora, håriga örter med
parbla-digt delade jordblad och frukterna
försedda med ett krokuddigt spröt. Vanliga i
vårt land äro G. riva’le
(Humleblomster) med blekröda och G. urba’num (N e
j-1 i k r o t) med gula blommor.
GevaTdiger (tysk. Gewa’lt =
myndighet). Förr benämning på polis- el.
vakt-konstapel.
Gewandhauskonserter [geva’nthaos-].
Berömda orkesterkonserter, uppkallade
efter den lokal i vilken de urspr. höllos,
Gewandhaus (tysk. = tyghus) och
som alltsedan 1781 regelbundet givas i
Leipzig. Bl. dirigenter märkas
Mendels-sohn, Nikisch och Furtwängler.
Gevjon. Se G e f i o n!
Gevär. Handeldvapen varmed
huvuddelen av en armés personal är beväpnad.
Skottvidden uppgår till 2 000 m. Kalibern
är 6,5—8 mm. För att kunna användas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
