Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giganter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2415
Giga’nter—Gillberg.
241G
välvd botten av lutform och spelat med
stråke. G. förekommer i äldre sv. folkmål
och även i nutida arkaiserande språkbruk
som namn på violin.
Giga’nter (grek. gi’gas = jätte). I grek,
mytologi jättar, som kämpade mot
gudarna men besegrades av dessa med Herakles’
hjälp (jfr Titaner!). — G i g a’n t i s k,
jättelik, kolossal.
Gigantosa’urus (grek. gi’gas = jätte
och sa’uros = ödla). En dinosaurie, den
största kända vad kroppsmassan
beträffar, men på grund av den korta svansen
ej så lång som t. ex. den närbesläktade
B r o n t o s a’u rus.
Gigg (äldre tysk, gigen = vagga,
gunga). 1. Ett tvåhjuligt enbetsåkdon för
två personer. 2. En lättrodd, smäcker
skeppsbåt med flera par åror, som även
kan riggas med loggertsegel. 3. Se G i g u e!
Gigli [dji’llji], Beniamino, f. 1890.
Världsberömd it. operasångare (tenor), nu
framför allt verksam i Nord-Amerika.
Gigue [sjigg] (fransk., eng. jig, sv. gigg).
En urspr. eng. solodans i hastigt tempo
och vanl. 6/g-takt, förekommer fortfarande
som sjömansdans.
Gijon [gichå’n]. Fabriksstad i n.
Spanien (prov. Oviedo), betydande exporthamn
för malm m. m. 56 000 inv. (1929).
Gikt (Arthri’tis u’rica). En numera,
särskilt i Sverige, sällsynt sjukdom, som
ofta uppträder tillsammans med
sockersjuka och fettsot m. fl.
ämnesomsättnings-sjukdomar och uppenbarligen är beroende
av ärftliga anlag. Kvinnor angripas
oftare än män. G. innebär rubbningar i
omsättningen av de i vissa äggviteämnen
ingående purinämnena, så att blodets
urinsyrehalt ökas och urinsyrade salter
avsättas i leder, senskidor och öronmusslor i
form av s. k. g i k t k n ö 1 a r. Det akuta
g.-anfallet yttrar sig som en häftig
ledinflammation, oftast i en stortå (p o d
a’-g e r) och är åtföljt av feber. Som
läkemedel användas atofan och kolchicin.
Kronisk g. utmärkes av deformerande
ledför
ändringar och uppträdande av de nämnda
g.-knölarna. Behandl. är övervägande
die-tisk, med undvikande av kött, inälvor och
alkohol. Även bad och alkaliska,
litium-haltiga mineralvatten användas mycket.
Gilbert [giTbot], William, f. 1540, d.
1603. Eng. läkare och fysiker, som
upptäckte jordmagnetismen och utförde
viktiga undersökningar över elektriciteten.
Jfr Elektricitet!
Gilbert [gi’l—], Jean (pseudonym för
Max Winterfeld), f. 1879. Tysk
tonsättare, vars operetter {Kyska Susanna,
Damen i hermelin, Katja, Lucullus m. fl.)
vunnit stor popularitet även i vårt land.
Gil Bias [sjill blass]. Huvudfiguren i
en berömd roman med samma namn av
A. Le S a g e.
Gilead. I inskränkt bet. en skogklädd
bergstrakt i Palestina ö. om Jordan
omkring dess biflod Jabbok, tidigare i
vidsträckt bet. allt land ö. om Jordan, som
intagits av israeliterna.
GFlgamesj. Hjälten i ett av den
babyloniska kulturkretsens främsta epos,
vilket i sin älsta version är bekant från före
2 000 f. Kr. och som i senare avfattning
bevarats, bl. a. i Assurbanipals bibliotek
i Ninive (komplett i 12 stentavlor).
Huvudmotivet i dikten är gudarnas
obönhörlighet och förgängelsens visshet.
Gilja’ker. Asiatiskt fiskarfolk på n.
Sachalin och i Amurområdet med en mkt
gammal kultur.
GiljotPn (fransk, guillotine) el.
fallbila. En apparat för halshuggning fr.
franska revolutionens tid, uppkallad efter
den franske läkaren J. I. Guillotin, som
1789 föreslog lika dödssätt för alla
dödsdömda.
Gill [djill], Si r D a vid, f. 1843, d. 1914.
Eng. astronom, 1879—1906 chef för
ob-servatoriet i Kapstaden.
Gillberg. 1. Jakob G., f. 1724, d. 1793.
Kopparstickare, professor vid
Konstakademien. Efter studier i Paris 1755—58 blev
han jämte Floding och bröderna Martin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
