Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Haugesund ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2701
Hausse—Hawaii.
2702
sv. 1926). II. Otto IL, f. 1874. Tysk
arkeolog, vilken verkställt viktiga
utgrävningar av stenålderslämningar i
Frankrike. Flera av hans skrifter ha övers, till
sv., bl. a. Urmänniskor och vildar (1919).
Hausse [ås el. hås] (fransk.). Bet.
kursvärdestegring. Se Baisse!
Haussmann [åsma’n], Georges E
u-g é n e, f. 1809, d. 1891. Fransk
statstjänsteman, under Napoleon III prefekt i
Seinedepartementet. Han ledde märkliga
ombyggnadsarbeten i Paris, varigenom
staden förskönades och moderniserades.
Under hans tid framdrogos genom staden
många berömda boulevarder.
Hausto’rium (lat. hauri’re = dricka,
tömma). Hos parasitväxter förekommande
organ, varmed de uppsuga näring ur
värdväxten.
Haute-Garonne [åt garå’nn]. Dep. i s.
v. Frankrike.
Haute-lisse [åt liss] (fransk, haut = hög
och lisse = solv, vävbom). Ett slags vävd
tapet med stående lodrät varp, detsamma
som gobeläng.
Haute-Loire [åt låa’r]. Bet. Övre Loire.
Dep. i s. Frankrike.
Haute-Marne [åt marn]. Bet. övre
Mar-ne. Dep. i n. ö. Frankrike.
Hautes-Alpes [åtsa’lp]. Bet. Högalperna.
Dep. i s. ö. Frankrike.
Haute-Saöne [åt sån]. Bet. övre Saöne.
Dep. i ö. Frankrike.
Haute-Savoie [åt savoa’]. Bet. övre
Sa-voyen. Dep. i s. ö. Frankrike.
Hautes-Pyrénées [åt pirene’]. Bet.
Hög-Pyrenéerna. Dep. i s. v. Frankrike.
Haute-Vienne [åt viä’nn]. Bet. övre
Vienne. Dep. i mell. Frankrike.
Haute-volée, L a [la åt-vålé] (fransk.).
Bet. egentl. den höga flykten; förnämt
folk, societeten.
Haut gout [å go] (fransk.). Bet. »hög
smak»; den smak vilt antager efter
lagring.
Haut-relief [åreljä’ff] (fransk.). Bet.
högrelief.
Haut-Rhin [å rä’n]. Bet. Övre Rhen.
Dep. i ö. Frankrike, en del av det forna
tyska Elsass.
Hav. Världshavets ytinnehåll utgör
361,1 mill. kvkm, d. v. s. 70,8 °/o av
jordens yta (80,9 % av s. halvklotet, 60,7
% av det norra). Det indelas sedan
gammalt i fem stora hav: Atlanten, Stilla och
Indiska haven samt Norra och Södra
Ishaven. En modernare indelning fasthåller
endast de tre förstnämnda, vilkas
ytinnehåll då utgör i ordning 106,5, 179,7 samt
74,9 mill. kvkm. Under tidigare
geologiska perioder torde såväl havsvattnets
massa som fördelningen av hav och land
undergått stora förändringar (jfr
Kontinentalförskjutning!). Havsvattnet innehåller i medeltal 3,5 % salt.
Saltast av oceanerna är Atlanten, och
jordens saltaste inhav är Röda havet. Saltet
utgöres till omkr. 78 o/o av natriumklorid
(koksalt). För övrigt ingå däri
magnesiumklo rid (11 %), magnesiumsulfat (5 %),
kalciumsulfat (4 °/o) samt kaliumsulfat,
bromider, jodider och en mängd olika
ämnen, även silver ( 10—20 mg pr kbm
havsvatten) och guld (7—12 mg pr kbm). Om
guldmängden fördelades på jordens alla
människor skulle var och en få nära 5 000
kg. Världshavets medeldjup är omkring
4 000 m. Bottnen utgöres i allm. av stora,
flacka s. k. djuphavsslätter, genomdragna
av flacka åsar (havsryggar) och djupa
sprickor (oceangravar); utanför
Filippinerna har man i en dylik uppmätt det
största kända havsdjupet (10 793 m).
Alldeles intill el. ej långt utanför land höjer
sig botten i allm. raskt
(kontinentalbranterna). Havet är hem för en massa
växter och djur, som dels sitta fast på dess
botten (be’ntos), dels driva med
havsströmmarna (p 1 a’n k t o n), dels äga
självständig rörelseförmåga (ne’kton). Litt.:
J. Eriksson: Havet och livet (1926). Jfr
Oceanografi!
Hawaii. 1. Officiellt namn på
Hawaii-öarna! 2. Den största av
Hawaii-ö a r n a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
