Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helmintologi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2739
Helmintologi’—Hembygdsundervisning.
2740
fysiken (bl. a. var han den förste, som
klart formulerade energiprincipen),
kemien och elektrokemien, samt
behandlade också filosofiska, särsk.
kunskapsteoretiska problem.
Helmintologi’ (grek. he’lmins =
inälvs-mask och lo’gos = lära). Läran om
inälvs-maskarna. — H e 1 m i n t o 1 o’g, person
som sysslar med h.
He’lmont, Jean Baptiste van, f.
1577, d. 1644. Belg. läkare och filosof, sin
samtids kanske främste naturforskare,
vars teorier om jäsningsprocessen m. m. i
många fall bekräftats av senare rön.
Héloise [eloi’s]. Se Abailard!
Helo’ter (grek. heilo’tes). De livegna
trä-larna i det gamla Sparta, vilka tidigare
utgjort landets fria jordbrukande
befolkning.
Helsingfors. Se Hälsingfors!
He’lsingin Sa’nomat. Bet. »Hälsingfors’
tidning», Finlands största finskspråkiga
tidning, grundad 1904 (organ för
framstegspartiet).
Helsingör. Se Hälsingörl
He’lsinki. Finskt namn på
Hälsingfors.
Helslut. Se Kadens!
Helsot (av hel, se d. o.!). Bet. dödlig
sjukdom.
Helton. Se Tonsteg!
Helvete (isl. hel = dödsriket och fsv.
vite = straff). Kristendomens dödsrike,
där de osaliga efter döden lida straff för
sina synder.
Helve’tia. Latiniserat namn på Schweiz.
Helve’tier. En keltisk folkstam, som på
Julius Caesars tid bodde i n. v. delen av
det nuv. Schweiz.
Helve’tiska republiken. Namn (1798—
1803) på Schweiz som en av Napoléon
Bonaparte upprättad fransk lydstat.
Helvétius [elvesiy’s], Claude A d r
i-e n, f. 1715, d. 1771. Fransk
upplysnings
filosof, som på moralens område utdrog
konsekvenserna av en materialistisk
världsåskådning. Grundprincipen i hans
etik är egoismen, som enl. H. är den
innersta drivkraften till våra handlingar.
Hans huvudarbete är De 1’esprit (1758),
som blev mycket läst och ansågs
representativt för de s. k. encyklopedisternas
tänkesätt.
Helvig. 1. Karl Gottfried von
H., f. 1765, d. 1844. Sv.-pommersk
general, som inlagt stora förtjänster om
artillerivapnets förbättring, led. av Vet. ak.
2. Anna Amalia von H., f. von
I m h o f f, f. 1776, d. 1831. Den förres
hustru, tysk förf., tidvis bosatt i Sverige,
där hon var Atterboms och Geijers
förtrogna väninna. Hon översatte bl. a.
»Frithiofs saga» till tyska (1826). Litt.:
Amalia v. Helvigs brev till Atterbom, utg.
av H. Atterbom-Svenson (1915).
Hematit. 1. H. a. b. Ett av
Grängesbergs-koncernens största dotterbolag, bildat 1927
med ett aktiekapital på 26,6 mill. kr. H.
äger Grängesbergskoncernens
nordafrikanska malmfält. 2. Se Hämatit!
Hembygdsforskning. En fr. 1900-talets
början hävdvunnen beteckning för
utforskning och beskrivning av hembygdens
kultur och natur. —
Hembygdsmuse-u m, ett kulturhistoriskt lokalmuseum
vanl. omfattande samlingar fr. ett
landskap, län, härad el. en socken; de flesta
ha uppstått under 1900-talets två första
årtionden och uppgå till över 150 st. —
Hembygdsvård avser dels att
skydda och bevara en bygds kulturhistoriska
och naturminnesmärken, dels att vid
nyskapelser bygga på och utveckla det, som
är livsdugligt i den tradition, som satt sin
prägel på en bygds skaplynne. Litt.: N.
Edberg: Om hembygdsforskning. (Verd.
småskr. n:r 172). K. E. Forsslund:
Hembygdsvård (1914).
Hembygdsundervisning. Obligatoriskt
undervisningsämne i folkskolan (de tre
första skolåren) enl. 1919 års
undervis-ningsplan. H. avser att för barnen
förmedla övergången från hemmet till skolan,
ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
