Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hetär ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2775
Hetä’r—Hexametyle’n.
2776
urgammalt hedniskt bruk. Denna senare
bet. beror på att man kunde friköpa sig
fr. agan genom att ge en hetväggsbulle.
Hetä’r (grek. heta’ira = kamrat,
väninna). I det antika Grekland benämning på
en kvinna, som under fria former umgicks
med männen. De voro ofta fint bildade och
spelade en betydande roll inom
sällskapslivet.
Heuman [hö’j-]. 1. Ernst Otto Au g.
H., f. 1858, d. 1926. Sv.
statskyrkomis-sionär i Indien, den evangelisk-lutherska
tamulkyrkans förste biskop i s. Indien fr.
1921. 2. Carl August H., f. 1870.
Den förres kusin, civilingenjör och prof,
i mekanik vid Kgl. Tekn. Högsk. sedan
1913.
Heurli’n [hör-], Kristofer Isak, f.
1786, d. 1860. Biskop och statsråd, Es.
Tegnérs vän och hans efterträdare som
biskop i Växjö. Led. av Vet. ak.
Heuslers legeringar [hå’j––-]. Efter
uppfinnaren, Eriedrich Heusler (f. 1866),
benämnda legeringar av mangan och
aluminium (el. av mangan och andra metaller).
H. 1. äro starkt magnetiska, ehuru de ej
innehålla någon magnetisk metall.
He’vea. Växtsläkte (fam.
Euphorbia’-cece) med ett 20-tal tropiskt-amer. arter,
alla träd. Hit höra ett par av de
viktigaste »gummiträden»: H. guyane’nsis och
H. brasilie’nsis. Jfr Gummi!
Heve’lius, Johannes, f. 1611, d. 1687.
Tysk astronom, en av sin tids största,
grundläggare av kännedomen om månens
topografi.
Hevesy [hä’väsj], Georg von, f. 1885.
Ung. fysiker, prof, i Budapest 1918, i
Freiburg sedan 1926. H:s arbeten röra
elektricitets- och värmeledningen i
smältor, elektrolytlösningar och kristaller.
Under sina arbeten på Bohrs institut i
Köpenhamn upptäckte H. tills, med D. Coster
grundämnet hafnium.
He’vreka (grek.). Bet. jag har funnit
det. Ett utrop av Arkimedes, då han
upptäckt den efter honom uppkallade
»Arkimedes’ princip».
Hevri’stisk undervisningsmetod (grek.
hevri’skein = finna). En
undervisningsmetod, som lägger vikt på elevernas
teoretiska och praktiska självverksamhet.
Hexa- (grek, åe® = sex). Bet. sex och
användes som termbildande prefix i en
mängd ord.
Hexae’der (grek, hex = sex och he’dra
= yta). Detsamma som kub, d. v. s. en
kropp begränsad av 6 lika stora kvadrater.
Hexago’n (av grek, hex = sex och go’ny
= vinkel). Bet. regelbunden sexhörning.
— Hexagon a’l, sexvinklig. —
Hexa-gonala systemet, se
Kristallsystem!
Hexako’rd (av grek, hex = sex och
korde’ = sträng). Sammanfattning av sex
på varandra följande toner. H. efterträdde
på 1000-talet den äldre grekiska
skalindelningen tetrakord och kvarstod till
1700-talet. Se Solmisation!
Hexa’meron el. hexa e’m e r o n (grek.
hex = sex och heme’ra = dag, dagsverk).
En dikt som skildrar de sex
skapelsedagarna. Jfr Arrebo!
Hexa’meter (grek, hex = sex och me’tron
= mått, versfot). Ett urspr. antikt
versmått. H. är en sextaktig, blandad,
orimmad vers, best, av daktyler och trokéer
(egentl. spondéer). Den användes under
antiken och i antikimiterande diktning
under renässansen, undanträngdes under
fransk-klassicism och upplysning av
alex-andrinen men blev åter populär under
nyhumanismen. Diktverk, skrivna på h., äro
t. ex. Iliaden, Odysséen, 2Eneiden, G.
Stiernhielms »Hercules», E. Tegnérs
»Nattvardsbarnen», J. L. Runebergs
»Älgskyttarna» och Aug. Strindbergs »Stadsresan».
Hexametyle’n el. cyklohex a’n. Ett
hydroaromatiskt ämne av
sammansättningen Cg H12, som tillhör
naf-t e n e r n a och förekommer i rysk
bergolja. — H.-t e t r a m i’n el. u r o t r o p i’n,
en vit, kristalliserande, lättlöslig förening,
som bildas av ammoniak och formaldehyd.
Den har antiseptiska verkningar och
upplöser urinsyrekristaller, varför den använ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
