Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hässleholm - Hässleholm-Markaryds järnväg - Hässlunda - Häst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2937
Hässleholm-Markaryds järnväg—Häst.
2938
HÄSSLEHOLMS
STADSVAPEN.
Korset grönt, fältet guld,
nötklasarna gröna.
re fabriken är H:s
verkstäder, som
tillverkar industrimaskiner och
järnvägsvagnar. Till H.
är Skånska
träng-kåren förlagd. H.
blev stad 1914.
3 310 inv. (1932).
Hässleholm—
Markaryds järnväg
(H. M. J.).
Normal-spårig järnv. (1,435
m), 36,2 km lång
fr. Hässleholm till Markaryd vid Skåne—
Smålands järnväg, öppnad för trafik 1892.
Hässlunda. Socken i Malmöhus län
(Luggude härad). 496 inv. (1931).
Häst (E’quus caba’llus). Tamhästen och
dess vilda släktingar skiljas från åsnor
och zebror genom de korta öronen och den
ända från roten långhåriga svansen.
Ursprungliga, vilda hästar finnas numera
endast i Asien, medan den närstående
europeiska formen, T a r p a’n e n, på
1870-talet utrotades på Syd-Rysslands stäpper.
Även den asiatiska vildhästen, efter
upptäckaren kallad Prschewalskys
häst, är numera stadd i utdöende. Den
förekommer i flockar på vardera ett par
tiotal djur i det rysk-kinesiska
gränsområdet Kobdo. Förvildade hästar finnas i
både Australien och Amerika och voro
under 1600- och 1700-talen ej heller sällsynta
i mell. Europa. Angående hästens
härstamning, se Hästdjur! Tamhästen kan
indelas i den bredpanniga (österländska
el. orientaliska) och den smalpanniga
(västerländska el. occidentala) hästen; hos
den förra är pannan bred i förhållande
till huvudets längd, hos den senare smal.
Avbildningar av österländska hästar äro
kända fr. det gamla Egypten (1700—1800 f.
Kr.), medan små smalpanniga hästar synas
ha förekommit i Persien redan under
forntiden. Våra västerländska hästraser
härstamma ej från asiatiska el. öst-europeiska
vildhästar, utan från två utpräglat olika
istidshästar, den ena liten med bred
panna, den andra stor och tungt byggd,
men med smalare panna. De norska och
isländska små hästarna, Fjordhästen
och Islandshästen, samt S h e
t-landsponyn stå nära den förra av
dessa stamformer. Som husdjur
framträder hästen först under yngre stenåldern
och hos vissa folkslag först under
bronsåldern. I allmänhet anser man, att hästen
först överförts till husdjur i n. v. Europa.
I de skandinaviska länderna indelas
hästraserna i varmblodiga och kallblodiga.
De varmblodiga hästarna ha ett
livligare temperament samt äro mera
finlemmade än de kallblodiga. Hit höra de
orientaliska hästarna, vars mest berömda
representant är den arabiska
fullblodshästen. Arabiska hästar ha
införts till Europa och även till vårt land.
I England ha arabiska hingstar blivit
stamfäder till den engelska
fullblodshästen, och korsning mellan
dessa båda raser har givit upphov till vår
tredje fullblodsras, angloaraben. Den
engelska fullblodshästen har medverkat
vid uppkomsten av de talrika
halvblods-raserna. Av dessa äro de tyska
halvbloden, framför allt ostpreussaren och
hannoveranaren, de hos oss
vanligaste, men även anglonormanden
— från Frankrike —, amerikanska
travarhästar och engelska
halv-blodshästar ha i stor utsträckning införts
hit. Avel av varmblodiga hästar bedrives
i vårt land framför allt i Skåne samt på
Öland och Gotland. Till de varmblodiga
hästarna bruka även dvärghästarna
räknas; av dessa ha vi i vårt land endast
gotlandsrussen.
De kallblodiga hästarna äro grov-vuxna
och muskulösa. De största och tyngsta äro
s h i r e-hästen och clydesdal e-hästen,
båda från England. Clydesdalerasen har
under slutet av 1800-talet införts till
Sverige men är nu stadd i försvinnande. I
Västergötland gav importen upphov till
en på sin tid högt värderad ras, den s. k.
Levenehästen. Den hos oss nu mest
spridda tyngre kallblodiga hästen är
ardennern, som på 1880-talet började
införas från Belgien. Dess viktigaste
avelsområden i vårt land äro Skaraborgs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
