Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Imperial ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2985
Impressio’n—Inakti’v.
2986
Impressio’n (lat. impre’ssio). Bet.
intryck.
Impressioni’sm (lat. impre’ssio =
intryck). En riktning inom konsten, som
lägger huvudvikten på att återge det
omedelbara intrycket och att fånga ögonblickets
stämning. Inom den bildande konsten,
främst måleriet, uppstod den moderna
i. med utgångspunkt i friluftsmåleriet i
Frankrike under 1800-talets senare hälft,
och dess förnämsta målsmän voro E.
Manet, C. Monet, P. Cézanne, A. Renoir, C.
Pissarro, E. Degas och A. Sisley. I
Sverige var A. Zorn en av dess mest typiska
målsmän. Impressionisterna förkastade det
äldre, akademiska måleriets stränga krav
på ämnesval och komposition, lade stor
vikt vid studiet av belysningsförhållandena
och färgernas valörer, samt strävade i
många fall att förläna sina dukar större
lyskraft genom riklig användning av
oblandade färger (jfr Pointillism!).
Inom musiken är i. en riktning, som
uppstått i Ryssland under inverkan av den
ryska nationella skolan med
Rimski-Korsa-kov och Mussorgskij, men som först mot
1880-talets slut i Frankrike med Debussy
slog ut i full blomning. I. är där närmast
att fatta som en protest mot Wagners
skola; den lägger huvudvikten vid
stämningen och klangfärgen utan aktgivande på en
följdriktig harmoniutveckling, den väljer
gärna exotiska ämnen och har jämte det
korta orkesterstycket odlat
kammarmusiken, romansen och pianostycket. Bland
impressionistiska tonsättare må förutom de
ovan sagda nämnas: Ravel, Albeniz, de
Falla, Delius, S. Scott, Schreker,
Korn-gold, Skrjabin och Bartök samt i Sverige
Rangström och Josef Eriksson (i sina
tidigare verk).
Med i. inom litteraturen menas en
ofta skissartad skildringskonst, som är
inriktad på att återge de levande och
karakteristiska verklighetsintrycken. Ex.:
Bell-mans diktning.
Imprima’tur (lat.). Bet. må tryckas;
tillstånd att trycka en skrift.
Improdukti’v (lat. nekande in och pro-
du’cere = alstra). Bet. ofruktbar, ej
alstrande ngt. Mots.: p r o d u k t i v.
Impro’mptu (lat. in promptu = till
hands, lätt). Något som göres utan
förberedelse, infall. Musikstycke av
improvisa-torisk karaktär; de mest kända äro
skrivna av Schubert och Chopin.
Imprope’rier (lat. imprope’ria =
förebråelser). Klagosånger (antifonier och
responsorier) i den kat. kyrkans
långfre-dagsgudstjänst.
Improvise’ra (lat. nekande in och
pro-vide’re = förbereda). Göra ngt utan
förberedelse, av ögonblickets ingivelse, t. ex.
ifråga om att skriva vers, hålla tal o. d.
eller anordna ngt i allm. — I m p r o v i s
a-t i o’n, konsten att improvisera el.
resultatet därav. •
Impu’ls (lat. impu’lsus = pådrivning).
Bet. eggelse, påstötning, drivfjäder. Inom
mekaniken en storhet, som uppstår genom
att en kraft multipliceras med den tid, den
verkar. — Impuls i’v, plötslig, rik på
impulser, följande ögonblickets ingivelser.
— Impulsivit e’t, egenskapen att vara
impulsiv.
Imputabilite’t (lat. imputa’re =
förebrå, tillräkna). Bet. tillräknelighet. — I
m-p u t e’r a, tillräkna, tillskriva.
In. Kem. tecken för i n d i u m.
In-. Förstavelse i lat. låneord, som bet.
i, till, på (t. ex. inkorpore’ra, införliva)
el. har nekande betydelse, motsv. sv.
o-(t. ex. inhuma’n, omänsklig).
In abse’ntia (lat.). Bet. i (ngns)
frånvaro.
In abstra’cto (lat.). Bet. i och för sig, i
allmänhet. Mots.: In conereto.
In absu’rdum. Se Absurd!
Inadekva’t (lat. nekande in och
adcequa’-re = göra lika). Bet. icke
överensstämmande, icke motsvarig.
Inadverte’ns (lat. nekande in och
adve’r-tere = märka, uppmärksamma). Bet.
förbiseende, ouppmärksamhet.
Inakti’v (lat. nekande in och acti’vus =
verksam). Bet. overksam. — Inaktive’-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
