Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3001
Indien.
3002
Under lord Curzons tid som vicekonung
1899—1905 organiserades de nordvästra
gränsområdena som särskild provins och
befästes Englands inflytande i de n. och n. v.
grannstaterna. Bengalens uppdelning i två
provinser vållade missnöje och en
agitation mot det eng. väldet, som under
Curzons efterträdare lord Minto (1905—10)
utlöstes i sammansvärjningar och
mordförsök mot européerna. Ind. armén omdanades
under denna tid av lord Kitchener,
folkvalda lagstiftande provinsråd infördes,
och antalet infödda i vicekonungens råd
ökades. Vid eng. kungaparets besök i
Indien 1911 sammanslogs åter Bengalen till
ett förvaltningsområde, och Delhi blev
huvudstad. Under lord Chelmsfords period
som vicekonung (1916—21) började
kraven på självständighet (svaraj) att bli
högljudda och från britt, regeringshåll
utlovades successivt införande av
självstyrelse i landet. Den blodiga massakern i
Am-ritsar, varvid deltagarna i ett folkmöte
beskötos med kulsprutor, gav agitationen
mera vind i seglen, och en sträng
upprorslag måste 1919 införas för att hindra en
resning. Efter 1920 övertogs ledningen
inom nationaliströrelsen av »mahatma»
Gan-dhi, vilken motsatte sig alla våldsmedel och
ville bekämpa den britt, regimen genom
fredlig bojkott av regeringsorgan, skolor
och europ. varor, särsk. tyger. Hans
försök att skärpa kampanjen till »civil
ohörsamhet» medförde emellertid hans
häktning 1922. Oroligheterna i Indien
fortsatte med en resning i Malabarområdet,
det s. k. Moplah-upproret, varvid en
muhammedanstam brutalt mördande och
härjande gick till attack mot européer och
hinduer 1921, och även i Punjab
förekom-mo oroligheter. I centralparlamentet
er-höllo »svarajisterna» vid valen 1923 nära
halva antalet platser och visade sin makt
genom att avslå regeringens budget. 1926
avlöstes lord Reading som vicekonung av
lord Irwin, och under hans ämbetstid
beredde striderna mellan hinduer och
muhammedaner regeringen stora bekymmer.
1927 tillsattes en brittisk kommitté, som
skulle pröva den indiska författningsfrå-
101 — Åhlén & Söners Uppslagsbok.
gan, och dess medlemmar under ledning av
sir John Simon anlände i febr. 1928 till
Indien för att på ort och ställe studera
frågan. En konferens av »alla partier»
hölls i Delhi men strandade på oenigheten
mellan hinduer och museimaner, och en
konferens i Lahore visade på nytt
strids-signaler genom sina krav på fullt
oberoende och bojkottande av den
»rundabords-konferens», som man planerade i
författ-ningsfrågan. Gandhi som frigivits 1924,
var nu åter färdig att återupptaga sin
kampanj och bojkottrörelsen tog ny fart.
Vid parlamentets öppnande i jan. 1930
voro endast 73 medlemmar av 154 närvarande,
och i febr, tillställde Gandhi
vicekonung-en ett ultimatum, som i främsta rummet
riktade sig mot saltmonopolet och slutade
med hot om skattestrejk.
Ohörsamhets-kampanjen började på nytt och besvarades
med häktningar bland nationalistledarna.
Gandhi själv häktades i Karachi, och
strejker och blodiga kravaller följde. En
indisk konferens sammanträdde emellertid i
november i London och pågick till slutet
av januari då man enligt en officiell
förklaring ansåg en lösning vara i sikte. En
avspänning inträdde, Gandhi frigavs och
inledde underhandlingar med
vicekonung-en, och regeringen medgav befolkningen
rätt att framställa salt för husbehov,
varpå ohörsamhetskampanjen åter inställdes.
I september 1931 sammanträdde ock den
s. k. »rundabordskonferensen» i London,
där Storbritanniens och Indiens ombud
som likaberättigade deltogo, och Gandhi
var en bland Indiens delegater. Han blev
emellertid snart missnöjd med
förhandlingarnas utveckling, lämnade London och
återupptog efter hemkomsten sin
opposi-tionskamp. Passivt motstånd
proklamerades på nytt och bojkott av engelska varor.
Denna kampanj besvarades av den nye
vicekonungen, lord Willingdon, och
indiska regeringen med kraftiga
repressalier, Gandhi och hans familj häktades, och
de flesta av nationalistkongressens
ledande medlemmar fingo röna samma
behandling. Dessa beslutsamma åtgärder visade
sig ock verksamma mot bojkottrörelsen,
och lugnet återställdes. Striderna mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
