Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jago ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3117
J a’ina-orden—J akobshavn.
3118
ger till 1 541 m. Sydsluttningen bildar en
praktfull riviera.
Ja’ina-orden el. jainisternas
orden. En indisk munkorden, vars lära är
besläktad med buddhismen och grundad på
500-talet f. Kr. ung. samtidigt med denna.
Dess anhängare, j a i n i s t e r n a el. j
i-nisterna tro på själavandringen, fr.
vilken de söka befrielse genom rätt tro,
rätt lära och helig vandel. Denna senare
sammanfattas i fem bud: icke döda el.
skada ngt levande, icke ljuga, icke stjäla,
kyskhet och egendomslöshet. Antalet
jai-nister uppgår till 1 250 000 (1921).
Jaipu’r [eng. uttal djaipo’o] el. J e
y-p o r e. 1. Britt, lydstat i v. Britt. Indien,
med 40 000 kvkm, ung. så stor som halva
Svealand. 2% mill. inv. 2. Stad i J. 1.
med berömd konstindustri
(guldsmedsarbeten, muslin m. m.). 120 200 inv. (1921).
Jak el. Grymtoxe (Bos gru’nniens).
En art centralasiatiska Nötkreatur
med brett huvud och långa horn. Sidorna
äro täckta av långa, nedhängande hår, och
svansen prydes av en stor hårtofs. Vilda
j. äro svartbruna, tama och av växlande
färg. J. lever i de högsta bergstrakterna
och tål ej värme. Den användes som
lastdjur, och spillningen från såväl vilda som
tama j. utgör ett viktigt bränsle.
Jakara’nda. Sydamerikanska högväxta
träd med stora, klocklika blommor och
parbladiga blad (släktet Jacara’nda, fam.
Bignonia’cece). Träet användes till
möbel-fanér. Under namnet jakaranda el.
p a 1 i s a’n d e r t r ä användes även trä av
andra brasilianska träd, ss. D a 1 b e’r g i a
och Machserium.
Ja’kob. Namn på flera personer i
Bibeln. I. J. el. I s r a e 1, en av patriarkerna
i G. T., son till Isak, det israelitiska
folkets egentlige stamfader (1 Mos. 25—50
kap.). II. J. d. ä., Sebedeus’ son, apostel, en
av Jesu lärjungar (Mark. 3 kap. Luk. 9
kap. Apg. 12 kap.). III. J. d. y., apostel,
en av Jesu lärjungar (Mark. 3 och 15 kap.
40 v.). IV. J., Jesu broder (Mark. 6 kap.).
Jakob. Konungar av England och
Skottland. 1. J. I, f. 1566, d. 1625, konung i
Skottland (under namn av J. VI) 1567—
1625 och i England 1603—25. Son till
Maria Stuart och Henry Darnley. Han
hävdade det tepkratiska kungadömet, och
under hans regering började striden mellan
konungamakten och parlamentet. 2. J. II,
f. 1633, d. 1701, konung 1685—88. Den
förres sonson. Han fördrevs under
revolutionen 1688 och flydde till Frankrike, där han
med Ludvig XIV:s hjälp förgäves sökte
återerövra sin krona.
Jakob. Församling i Stockholms stad.
8 081 inv. (1931).
Jakobi’ner. Namn på medl. av en av den
franska revolutionens mest ryktbara
politiska klubbar, jakobinklubben, så
kallad efter sin lokal, ett jakobin-
(do-minikan-) kloster i Paris. Dess mål var
en radikal förändring av Frankrikes
statsskick i Rousseaus anda. Den bildades 1789
och upplöstes 1794. J. blev därjämte särsk.
i utlandet ett namn för de radikala
om-störtningsmännen i allm.
Jakobi’ter. 1. En religiös monofysitisk
sekt, särsk. spridd i Syrien, uppkallad
efter stiftaren Jakob Baradseus (d. 578). 2.
Anhängare av den stuartska kungaätten
i England, som störtades genom
revolutionen 1688. De sökte sedermera vid flera
tillfällen att återuppsätta Stuartarna på
den eng. tronen.
Jakobsbergs folkhögskola. Folkhögskola
i Stockholms län (Järfälla socken),
grundad 1919.
Jakobs brev. En av skrifterna i N. T.,
riktad till de judekristna utanför
Palestina. J. b. är skrivet omkr. år 100 av
okänd förf, och innehåller sederegler och
förmaningar.
Jakobsdals Kamgarnspinneri, a. b.
Bolag vid Jakobsdal, Göteborg, som tillverkar
kamgarner till ett värde av 3,5 mill. kr.
årligen och sysselsätter 150 arbetare. J.,
som grundats 1910, har ett aktiekapital
på 1,0 mill. kr.
Jakobshavn. Distrikt och stad på
Grönlands v. kust, vid Diskobukten, grundad
1741, viktig fångstplats (helgeflundra).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
