Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jojakim ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3167
J o’natan—J onnart.
3168
Jo’natan. I G. T. konung Sauls älste
son och. Davids vän (1 Sam. 18 och 20
kap. 2 Sam. 1 kap.).
Joner (grek. i’on = vandrande). 1.
Detsamma som j o n i e r. 2. Beteckning för
elektriskt laddade atomer el. atomgrupper
i vätskor (jfr Dissociation!) och i
gaser (se Gas-joner!). Namnet j.
infördes av M. F a r a d a y och syftar på
jonernas vandring till polerna vid
elektro-lys. J. äro dels positiva (k a t-joner),
då atomen förlorat en el. flera elektroner
ur yttersta elektronringen, dels
negativa (an-joner), då en el. flera
elektroner slutit sig till denna ring. Positiva
j. betecknas med en el. flera punkter efter
det kemiska tecknet, betecknande antalet
laddningar och därmed även valenser, t. ex.
kaliumjon K-, kalciumjon Ca–, och
negativa j. på motsvarande sätt med streck
t. ex. klorjon Cl’, sulfatjon SO4".
Positiva j. utgöras ofta av enkla atomer, t. ex.
de flesta metaller samt väte, men även av
atomgrupper, t. ex. ammonium, H4N.
Negativa j. äro oftast atomgrupper,
innehållande syre (sulfatjon SO4", nitratjon
NO3’, karbonatjon H CO3’ el. CO3").
Endast halogenerna (fluor, klor, brom och jod)
samt syre och svavel bilda ensamma för
sig negativa joner.
Joniseringsten-d e n s e n, d. v. s. benägenheten att bilda j.,
är hos olika ämnen mycket olika. Den
kan mätas genom bestämning av j o n i s
e-r i n g s v ä r m e t, d. v. s. den
värmemängd, som åtgår, då en gramatom av
ämnet övergår i jonform. Denna
värmemängd är vanl. negativ, d. v. s. värme
fri-göres vid jonbildningen. Ännu bättre
bestämmes joniseringstendensen för
metallerna genom normalpotentialen
(se d. o.!). —• Jonise’ring,
jonbildning, särskilt bildning av gasjoner genom
elektriska urladdningar, radioaktiva
strålar o. dyl.
Jones [djåns], Sidney, f. 1869, d. 1914.
Eng. operettkompositör, främst känd för
The Geisha (1896; Geishan, Sthlm 1898).
Jonescu. Selonescu!
Jongitter. Se Kristall!
Jonglö’r [franskt uttal sjånlö’r] (fransk.
jongleur av lat. jocula’tor = spelare).
Urpsr. namn på en vandrande musikant
och sångare i Frankrike under medeltiden;
numera ekvilibrist, även taskspelare,
upp-tågsmakare i allm. — J o n g 1 e’r a,
uppträda som jonglör (konstfärdigt bolla med
något).
Jo’nien. Under antiken s. v. delen av
Mindre Asien med tillhörande öar,
befolkad av j o n i e r, d. v. s. den av det
antika Greklands tre huvudstammar, som
dessutom bebodde Ättika och öarna i
Ege-iska havet. De betydande grek, kolonierna
vid Svarta havet och i s. Italien
grundades även av jonier.
Jonise’ring. Se Joner!
Joniska öarna. Till Grekland hörande
ögrupp i Joniska havet omfattande
Kor-f u och Paxos, Leukas, Itak a, K
e-f a 1 o n i a och Zakyntos samt några
smärre öar. Tillsammans omfatta öarna
ett område på 2 240 kvkm (ung. halva
Bohuslän). De ha kuperade landformer, ofta
kalkberg, och njuta av ett gynnsamt
klimat. Produkterna äro desamma som för
Grekland i övrigt; särskilt exporten av
korinter är betydande. J. äro mycket
besökta turist- och vinterkurorter. Efter att
ha tillhört östromerska riket och Sicilien
kommo J. i början av 1400-talet till
Venedig, dit de hörde, tills de 1815 ställdes
under engelsk överhöghet, varefter de 1864
införlivades med Grekland. — Joniska
havet, den del av Medelhavet, som
ligger mellan Grekland och Kreta i ö. och
Kalabria, Sicilien och Malta i v. samt i
n. genom Otrantosundet sammanhänger
med Adriatiska havet. J. omfattar
Medelhavets djupaste parti med djup intill 4 404
m. u. h. Salthalt: omkr. 3,8—3,9 o/o.
Jonisk stil. Se Kolonn! — Jonisk
tonart, se Kyrkotonarter!
Jo’nkkeer (holl.). Bet. egentl. ungherre.
Den lägsta adelstiteln i Holland. Dess
kvinnliga motsvarighet är j o’n k v r o u w e
[-fraue], som egentl. bet. jungfru.
Jonnart [sjånna’r], Célestin Au g.
Charles, f. 1857, d. 1927. Fransk
politiker, generalguvernör över Algeriet,
ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
