Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordskred ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3181
J ordskred—J ordsvin.
3182
Japan, Kamtsjatka, Aleuterna och
Nord-och Syd-Amerikas västkust och dels över
Bortre Indien, Sundaöarna och Nya
Zea-land. Antalet j. pr år överstiger 10 000,
av vilka omkring 12 o/o kunna betecknas
såsom svåra. Det ställe, varifrån j. utgår,
eller jordskalvshärden, benämnes
kypo-ce’ntrum. Det rakt ovanför belägna
stället på jordytan benämnes epice’ntrum, och
j: s verkningar uppfattas såsom
utstrålande ifrån detta ställe. I den mån ett j.
iakttages allt närmare hypocentrum
förnimmas verkningarna av j. allt starkare.
De områden inom vilka j. direkt kunna
iakttagas benämnas makrose’ismiska,
meden de områden, där j:s verkningar
endast kunna påvisas medels särskilt
konstruerade instrument, benämnas
mikrose’is-miska. Inom dessa områden registreras
och iakttagas j. medels seismografer
(se d. o!) av olika slag. Dessa instrument
äro i allm. horisontalpendlar, vilka
bringas i skakning av j. och vilkas skakningar
förstoras några hundra gånger och
registreras på olika sätt. De i hypocentrum
alstrade jordskalvsvågorna passera dels
tvärsigenom jorden, stundom efter en
serie reflektioner och andra avvikelser, och
dels efter jordytan, varvid de ibland
kunna gå flera gånger runt jorden, innan de
dämpats och avstannat. Då vågorna längs
jordytan i regel ha en längre väg att
vandra än de, som gå direkt genom
jordkroppen, kan man ur tidsskillnaden
beräkna avståndet till hypocentrum från en viss
observationsort. Det har visat sig, att
hypocentrum sällan ligger djupare än 120
km. De mest förödande j. i historisk tid
ha ägt rum i Lissabon 1755, Kalabrien
1783, Antillerna 1902, San Fransisco 1906,
Messina 1908 och Japan 1923. — J. i
Sverige äro mycket lindriga med avseende på
sina verkningar, men landet kan dock
indelas i olika områden med avseende på
seismicite’ten (en storhet, som uttrycker
antalet j. pr år och ytenhet samt
intensiteten av j.). De starkaste seismiska
områdena i Sverige äro dels det västsvenska,
som sträcker sig från Halland upp till n.
om Vänern, och dels det norrländska, som
omfattar Bottenhavets kust från
Hudiks
vall till Skellefteå. Det är tydligt, att j.
inom dessa områden stå i samband med
den skandinaviska landhöjningen. —
Observatör ier för registrering av j. finnas i
vårt land i Abisko, Lund och Uppsala.
Litt.: Rudolf Kjellén: Sveriges jordskalv,
en seismisk landsgeografi (1910). J.
Se-derholm: Jordbävningar och vulkaner
(1909).
Jordskred. Häftigt nedstörtande av
jordlager i branta sluttningar till skillnad fr.
bergras el. fjällskred, som bestå av stenar
och klippblock. J. bero oftast på att
bottenlagren genom häftig snösmältning el.
regn genomträngts av vatten och äro ej
ovanliga i Norges branta fjälldalar.
Jordstam. Den underjordiska stamdel,
medels vilken de flesta fleråriga växter
övervintra. J. kunna vara av tre slag:
rotstock (ex. vitsippa), knölstam
(ex. potatis) och lök.
Jordstjärnor. Se Ge as t er!
Jordströmmar. I jorden uppträdande
elektriska strömmar. Svaga j. uppträda
nästan alltid; starka j. äro samtidiga med
magnetiska oväder och kunna omöjliggöra
telegrafering, förstöra telegrafstationernas
säkerhetsanordningar samt t. o. m.
förorsaka eldsvådor (i Karlstad 1921).
Telegrafverket har en station för registrering av j
vid Älvsjö utanför Stockholm.
Jordsvin (Tubulidenta’ta). Egendomlig
däggdjursordning, omfattande endast ett
släkte (Oryctero’pus). J. ha lång, smal och
trynlik nos, mycket långa öron samt
hovlika, breda klor, varmed de snabbt gräva
hålor i jorden. Det mest egendomliga är
dock tänderna, som ej likna något annat
ETIOPISKT JORDSVIN (Oryctero’pus
eethio’-picus). Fotografi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
