Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jugularvener ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3199
Juhlin—Jules.
3200
Numidiens tron och anfölls av Rom, som
först under Marins ledning lyckades
besegra honom. J. dog i romerskt fängelse.
Juhlin, Anders Julius, f. 1861.
Ämbetsman, läroverksrektor i Skara 1893—
1906, civilminister 1906—07,
generalpostdirektör 1907—25, konservativ led. av F.
K. 1907—11. J. var 1924 president för
världspostkongressen i Stockholm. H.
utgav 1928 det självbiografiska arbetet
Minnen.
Juhlin-Dannfelt. 1. Karl Mattias
J.-D., f. 1823, d. 1904. Ämbetsman,
intendent vid Experimentalfältet 1860—80,
sv.-norsk generalkonsul i Hälsingfors 1881—
86, i London 1886—99, kommissarie vid ett
flertal utställningar. Hedersled, av
Lant-br. ak. 2. Herman Julius Brorson
J.-D., f. 1852. Den förres son, professor,
sekr. i Lantbr. ak. 1902—19, konservativ
led. av F. K. 1908—09 och förf, av ett
stort antal arbeten i jordbrukslära och
jordbruksekonomi. Hedersled, av Lantbr.
ak. 3. Carl Georg J.-D., f. 1880. Den
förres brorson, auditör, stadsfullmäktig i
Sthlm, borgarråd 1920—1926,
stadsfullmäktiges 1 :ste vice ordf. 1927—31. 4.
Brita J.-D., f. Gentele, f. 1889. Den förres
hustru, stadsfullmäktig i Stockholm 1922
—31, verksam i socialt och politiskt
upplysningsarbete.
Jujuy [chocho’j]. Provins i n. v.
Argentina, ung. så stor som Jämtland. 94 000
inv. (1930).
Jukagi’rer. Folkstam i n. ö. Sibirien
kring floderna Janas, Indigirkas och
Ko-lymas nedersta lopp, fordom med större
utbredning. J., vars etnografiska ställning
är omstridd, skilja sig fr. de mongoliska
folken bl. a. genom högre kroppsväxt och
ljusare hudfärg.
Jukkasjärvi. 1. Socken i Norrbottens län
(Jukkasjärvi lappmarks tingslag) ung. så
stor som hela Uppland. 18 575 inv. (1931).
— Jukkasjärvi lappmarks
tingslag, tingslag i Norrbottens län
omfattande endast J. socken.
Juktån. Biflod till Ume älv, med källor
i fjällen v. om sjön överst Juktan. Längd:
omkr. 150 km,
Jul. Julen som kristenhetens förnämsta
högtid anknyter till en del förkristna vid
vinterns mitt firade högtider, t. ex. de
gamla nordbornas midvinterblot, som var
en solfest m. anl. av att den tid, solen var
ovan horisonten, blev längre och längre
efter vintersolståndet. Detta solens
återvändande betraktade man som en symbol
av det i och med Kristi födelse för
människorna uppgångna ljuset, och i
anslutning härtill fastställdes vid mitten av
300-talet inom den kristna kyrkan den 25 dec.,
juldagen, som tidpunkten för Jesu
födelse (förut den 6 jan.). Rörande julens
ursprung har man framhållit den dels som
en ljusfest, dels som en fruktbarhetsfest
och dels som en tid, då de döda gå igen,
till vilka olika sidor de viktigaste av våra
julseder anknyta sig. De vanligaste
julbruken torde vara julgranen och
julklapparna. Julgranen infördes i vårt land
fr. Tyskland och började komma i
allmänt bruk först på 1820-talet, men själva
trädet som en symbol för livskraften är
endast en form av majgrenen och går
tillbaka till heden tid. Julklappen, vars
namn syftar på det gamla svenska bruket
att hårt klappa på dörren, innan gåvan
inkastades, har man ansett gå tillbaka
till den gamla romerska seden att ge
gåvor vid den senromerska kalende- eller
nyårsfesten, som undanträngde de tidigare
s. k. saturnalierna kort före jul. Norr om
Alperna har sedan julen alltmer dragit till
sig bruk särsk. fr. den näraliggande
nyårsfesten, alldeles som hos oss numera
enl. postverkets statistik
nyårsönskningarna alltmer överflyttas till julen och
sammanföras med julönskningarna. Enl.
en modernare teori ha julklapparna särsk.
i Norden utvecklats ur julens halmfigurer,
i vilka sädesanden förkroppsligats. Sedan
man glömt dessa figurers ursprungliga
innebörd, ha de kommit att användas som
skämtsamma gåvor och så småningom
blivit ersatta med andra presenter. Ordet
j. är av omstridd härledning. Litt.: M.
P:-son Nilsson: Årets folkliga fester (1915).
Densamme: Festdagar och vardagar (1926).
Jules [sjyll], Fransk namnform för J
u-l i U 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
