Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalix ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3265
Kalktuff—Kallste’nius.
3266
bildats i havet av kalkslam och skal av
djur och alger. K. igenkännes lätt på att
den »fräser», d. v. s. avger kolsyra, då den
övergjutes med en syra. K. är olöslig i
vatten men löses av kolsyrehaltigt sådant
under bildning av surt kalciumkarbonat
(»hårt vatten»). Angående »grön
kalksten», se Glaukonit, Kolmården;
angående röd k. se
Gotlandsmar-m o rl
Kalktuff. Porös bergart, bestående av
kalciumkarbonat och ofta innehållande
växtlämningar. K. har bildats genom
avsättning ur kalkhaltigt vatten.
Kalksi n t e r bildas på samma sätt ur heta
källor och har tätare struktur.
Kalkutta. Se Calcutta!
Kalkvatten. Se Kalcium!
Kalky’l (lat. calcula’re = räkna). Bet.
beräkning, i praktiken ofta
kostnadsberäkning, inom matematiken särskilda grenar
av den matematiska analysen (t. ex.
differential-, integral- och tensorkalkyl).
Kall. Socken i Jämtlands län
(Undersåkers och Offerdals tingslag). 1 656 inv.
(1931), varav 71 lappar.
Ka’lla {Zantede’schia cethio’pica). En
till fam. Ara’cece hörande sydafrikansk
växt med stora vita hölster. Den odlas ofta
i boningsrum.
Ka’llavesi. Insjö på Finska sjöplatån,
tillhörande Saimens vattensystem, ung. sä
stor som Hjälmaren.
Kallblodiga djur. Sådana ryggradsdjur,
hos vilka förbränningen i kroppen ej
räcker till att alstra en konstant
kroppsvärme. Till k. d. räknas kräldjur,
grod-djur och fiskar. — Kallblodiga
el. västerländska hästar, se
Häst!
Kallbrand. Se Brand!
Kallbräcka. Se Järn!
Kallbänk. Se Drivbänkar!
Kallenberg, Ernst Anton, f. 1866.
Prof, i processrätt i Lund 1897—1931. K.,
som anlitats i många lagkommissioner, har
utgivit ett flertal juridiska arbeten.
Ka’llenberg, Siegfried G a r i b a
1-d i, f. 1867. Tysk tonsättare av
expressionistisk riktning, känd genom operor,
orkester- och körverk, kammarmusik m. m.
Kalligra’f (grek. ka’llos = skönhet och
gra/fein = skriva). Bet. skönskrivare,
lärare i välskrivning. — Kalligrafi’,
välskrivningskonst.
KallPkrates. Grekisk arkitekt, vilken
tillsammans med Iktinos byggde
Parte-non i Aten (454—438 f. Kr.).
Kalli’makos, omkr. 275 f. Kr. Grek,
skald, bosatt i Alexandria, den
hellenistiska litteraturens mest framstående
representant, verksam som litteraturhistoriker,
grammatiker och diktare. K. skrev över
800 böcker, vilka nästan undantagslöst
gått förlorade. Av bevarade brottstycken
utgör ett antal utsökta epigram det
värdefullaste. Litt.: K:s hymner; sv. övers,
av E. Hellquist (1925).
Kalling, Bo M i c h ae 1 Sture, f.
1892. Prof, i järnets metallurgi vid
Tekniska Högskolan i Sthlm sedan 1931.
Ka’llio, K y ö s t i, f. 1873. Finländsk
politiker (lantmannaförbundet),
statsminister 1922—24 samt 1925—26. K. är
upphovsman till den s. k. Lex Kallio
(1922), som innebär ett synnerligen
radikalt försök till lösning av den finska
jordfrågan.
Kalli’ope. Se Mus er!
KallFsto. I grek, mytologi Artemis’
väninna, som förvandlades till en björnhona
och upptogs bl. stjärnbilderna. Se
Björnen!
Kallortstillägg. Ett lönetillägg, som
utgår till vissa tjänstemän i övre Norrland.
Kallo’s (av ka’llus). Ett
cellulosaliknan-de kolhydrat. Jfr Kallus!
Kallsjön. Insjö i Jämtland, 152 kvkm,
381 m. ö. h., avrinnande genom
Järpström-men till Indalsälven. K. är de
jämtländska fjälltrakternas största sjö.
Kallste’nius. Sv. släkt fr. Västmanland
(Kallstena kvarn). 1. GottfridSamuel
Ord, som saknas under K, sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
