Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kansli - Kanslihuset ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3295
Kanslihuset—Kanta’brien.
3296
inom statsdepartementen (utom
utrikesdepartementet) . —
Kanslisekretera-r e, tjänstemän inom statsdepartementen
(utom utrikesdepartementet). —
Kanslist, lägre tjänsteman i ett kansli. —
K a n s 1 i s t i 1 el. k u r i a’l s t i 1, det
stela och tunga språkliga framställningssätt,
som i allm. utmärker ämbetsskrivelser.
Kanslihuset. Benämning på en byggnad
vid Mynttorget i Stockholm, uppförd i
slutet på 1600-talet. I K. äro inrymda
lokaler för statsministern, de konsultativa
statsråden, statsrådsberedningen samt för
justitie-, social-, jordbruks- och
kommunikationsdepartementen.
Kan-su. Provins i n. v. Kina, med
428 000 kvkm, nästan lika stor som
Sverige. 5 928 000 inv. (1923). Huvudstad:
L a n-t s c h o u.
Kant, Immanuel, f. 1724, d. 1804.
Tysk filosof, verksam i Königsberg.
I sitt betydelsefullaste verk, Kritik
der reinen Vernunft (1781),
underkastar K. den mänskliga kunskapsförmågan
en djupgående undersökning för att
fastställa dess betingelser och gränser.
Gentemot skepticismen hävdar han en vis-
I. KANT. Miniatyrmålning.
KANTARELLER.
Fotografi.
serligen begränsad möjlighet på grund av
vissa i förnuftet nedlagda aprio’riska,
d. v. s. före erfarenheten givna
åskådningsformer (tid och rum) och begrepp
(kategorier), vilka utgöra stommen i
verklig-hetskunskapen och ge denna dess
allmängiltighet. Däremot förnekar K.
möjligheten av sann kunskap om det
översinnliga, som blott kan bli föremål för tro.
En sådan tro på översinnliga
föreställningar har däremot praktisk (moralisk)
betydelse. Ej heller kan man erhålla kunskap
om den verkliga beskaffenheten hos den
yttre verklighet, som är orsak till våra
föreställningar och för oss framträder i
rummets och tidens form (»tinget i sig»).
— I sin moralfilosofi, som föreligger i bl.
a. Kritik der praktischen Vernunft (1788),
hävdar K. en sträng pliktetik i motsats
till upplysningstidens evdaimonism och
betecknar pliktbudet som ett kategoriskt
imperativ. Han uppställer även tre s. k.
praktiska postulat: Guds existens, själens
odödlighet och viljans frihet, som endast
ha karaktär av trossatser men som äro
nödvändiga för människans moraliska liv.
K. har varit banbrytande även på den
spekulativa estetikens område {Kritik der
Urteilskraft, 1790). Till sv. ha översatts
bl. a. Zum ewigen Frieden m. m.
{Avhandlingar om fred och rätt, 1915). Litt.: A.
Nyman: Kants väg (1918). G. Landtman:
Immanuel Kant (1922).
Kanta’brien. Från romartiden
stammande namn på de mellersta av de n.
provinserna i Spanien, längs s. kusten av
Bi-scayabukten. — Kantabriska
ber
Ord, som saknas under K, sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
