Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl. Svenska och svensk-norska konungar - V. 1. Karl XIV Johan - V. 2. Karl XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3325
Karl.
3326
KARL XIV JOHAN som kronprins. Målning.
program. Efter julirevolutionen 1830
ökades oppositionens kraft, och vid 1840 års
riksdag segrade den och förmådde K. att
godkänna departementalreformen (en
omändring av statsrådet) 1841. K. var g. m.
Désirée Clary från Marseille och hade med
henne sonen Oskar. Litt.: Kerstin
Wi-kander: Karl Johan (1932).
2. Karl XV, f. 1826, d. 1872. Son till
Oskar I och Josefine Beauharnais, konung
av Sverige och Norge 1859—72. Han blev
1856 vicekonung i Norge och regent
under faderns sjukdom 1857—59. 1862
utfärdades våra ännu i huvudsak gällande
kommunallagar. 1866 ersattes den gamla
fyrståndsrepresentationen med en riksdag
på två kamrar. K:s utrikespolitik
karakteriserades av stark antipati mot Tyskland
och vänskap för Danmark (se
Skandinavismen!) och Frankrike. Som
personlighet var han mycket populär både i
V. Av ätten Bernadotte: 1. Karl XIV
Johan, f. 1763, d. 1844. Konung av
Sverige och Norge 1818—44. K. J. var född
i Pau i s. v. Frankrike och hette
ursprungligen Jean Baptiste Jules Bernadotte, blev
efter militär och politisk karriär marskalk
1804 och furste av Ponte Corvo (i Italien)
1806, tog en betydande del i Napoleons
fälttåg mot Österrike 1805 och Preussen
1806. Han valdes till svensk tronföljare
den 21 aug. 1810 på en riksdag i Örebro,
antog den lutherska läran och namnet
Karl Johan. Mot svenska folkets förväntan
bröt han med Napoleon 1812 och slöt sig
till Ryssland samt fick tsar Alexander I:s
löfte om Norge, deltog i befrielsekriget
mot Napoleon 1813, tvingade Danmark att
avstå Norge genom freden i Kiel 1814 och
förmådde norrmännen genom
konventionen i Moss den 14 aug. att underhandla
om en union med Sverige, vilken ingicks
den 4 nov. 1814. Den 5 febr. 1818 blev han
Sveriges och Norges konung. K:s
benägenhet för allenastyrande samt hans
regeringsledamöters konservativa synpunkter
alstrade i liberalt sinnade kretsar ett
starkt missnöje, som från 1823 utbildades
till en målmedveten opposition med bl. a.
ändring av representationsskieket på sitt
KARL XV. Målning.
Ord, som saknas under K, sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
