Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkofullmäktige ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3751
Kyrkofullmäktige—Kyrkoplikt
3752
Kyrkofullmäktige.
Representantförsamling för statskyrkoförsamling. Om
församling har mera än 5 000 inv., skall
beslutanderätten uppdragas åt k. Annan
församling är berättigad att införa k.
Kyrkofäder. Benämning på framstående
lärare och skriftställare inom den älsta
kristna kyrkan. Bland de grekiska k.
märkas Atanasios och Krysostomos; de
fyra stora latinska k. äro Ambrosius,
Augustinus, Gregorius d. store och
Hiero-nymus. Inom den rom.-katolska kyrkan
räknas såsom k. blott de, vilka uppfylla
vissa bestämda fordringar rörande
uråldrighet, renlärighet, helighet och kyrkligt
godkännande; sålunda anses icke t. ex.
Origenes och Tertullianus för k. Den
protestantiska kyrkan iakttager ej dessa
inskränkningar utan räknar såsom k.
kyrkliga lärare under tiden efter apostlarna
och de apostoliska fäderna till fram på
600-talet.
Kyrkoförsamling. Benämning på
lokalavdelning av religiöst samfund, i vårt land
vanl. ifråga om statskyrkan. K. inom
denna sammanfalla till området i regel med
de borgerliga primärkommunerna. Större
städer, som bilda en enda borgerlig
kommun, delas dock i flera k. Jfr
Församling!
Kyrkogång. Se Kyrkotagning!
Kyrkohandbok. Ritualbok för
gudstjänster och andra kyrkliga förrättningar.
Våra älsta k. äro Olaus Petris En
handbok på svenska (1529) och Den svenska
mässan (1531). Vår nu gällande k.
stadfästes 1917.
Kyrkoherde. Ord. innehavare av den
prästerliga huvudtjänsten inom ett
pastorat. I vissa pastorat biträdes k. av
underordnade prästmän, såsom komminister,
kapellpredikant, pastorsadjunkt. K. el. den
präst inom församlingen, som k. därtill
förordnar, är självskriven ordf, i
kyrkorådet, och kyrkorådets ordf, kan väljas
till ordf, i kyrkostämman,
kyrkofullmäktige och skolrådet, även om han icke är led.
av dessa myndigheter. K. el. hans
ställföreträdare är berättigad deltaga i fattig-
vårdsstyrelsens förhandlingar (men icke i
besluten).
Kyrkohistoria. En framställning av den
kristna kyrkans utveckling. Det första
svenska kyrkohistoriska arbetet är
Johannes Magnus’ historia över Uppsala
domkyrka (1557). Vår första moderna
kyrko-historiker är H. Reuterdahl.
Kyrkokommun. Kyrkoförsamling
betraktad som en kyrkligt-ekonomisk
självstyrelseenhet.
Kyrkoköpinge. Socken i Malmöhus län
(Skytts härad). 325 inv. (1931).
Kyrkolag. Vår gällande k. är av år
1686 och trots gjorda ändringar »ett
lagverk i ruiner».
Kyrkomusik. Egentl. endast kyrkans
liturgiska musik, men senare även
benämning på annan mera rent konstnärligt
betonad religiös musik, avsedd att utföras i
kyrkor, såsom motetter, andliga kantater
och oratorier samt passioner.
Kyrkomöte. 1. Beslutande el. rådslående
fullmäktigeförsamling inom
romersk-katolska kyrkan. Jfr Konsilium! 2. Se
Allmänt kyrkomöte!
Kyrkonämnd. Benämning på det för
statskyrkoförsamlingarna i Göteborg
gemensamma kyrkorådet. K., som är ett
verkställighetsorgan, väljes av
kyrkofullmäktige.
Kyrkoordning. Tidigare benämning på
lagsamlingar rörande den svenska
kyrkans organisation och verksamhet efter
reformationen. Vår första k. var Västerås
ordinantia av 1527. Den genom Laurentius
Petri tillkomna och på kyrkomötet i
Uppsala 1572 antagna k. rubbades av Johan
III och Sigismund men återställdes på
Uppsala möte 1593 och gällde tills 1686
års kyrkolag antogs.
Kyrkoplikt. Gammal kyrklig akt, genom
vilken församlingsmedlem, som till följd
av begånget brott förverkat sitt
medlemskap, ånyo upptogs i församlingen. K.
försiggick så, att brottslingen inför hela
kyrkomenigheten el. inför prästen och
Ord, som saknas under K, sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
