Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkotonarter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3755
Kyrkotonarter—Ky’ros
3756
skrivning av k. fattades 1898. Jfr
Grundskatt, Tionde!
Kyrkotonarter. Det medeltida
tonarts-system, som indelades i fyra olika
dia-toniska skaltyper, de s. k. a u t e’n tiska
(ursprungliga): d o’r isk (defgahc
d), f r y’g i s k (e f g a h c d e), 1 y’d i s k
(f g a h c d e f) och m i x o 1 y’d isk
(g a h c d e f g) och de fr. dem avledda,
s. k. p 1 a g a’l a (avledda), vilka, på grund
av att de började en kvart under
motsvarande autentiska, erhöllo termen
h y’p o- (under) som förstavelse till
namnet: h y p o d o’r i s k (a h c d e f g a),
hypofry’gisk (h c d e f g a h), h
y-p o 1 y’d isk (c defgahc) och
hypo-mixoly’disk (d e f g a h c d),
varvid är att märka, att de likväl hade
gemensam f i n a’l i s (slutton) med
motsvarande autentiska, t. ex. dorisk d,
hypo-dorisk även d o. s. v. På 1500-talet
till-kommo ytterligare två autentiska k., j
o’-nisk (c defgahc) och e o’l i s k
(a h c d e f g a) jämte till dem hörande
plagala tonarter. K. (utom de båda
sistnämnda) skilja sig fr. dur- och
mollskalan samt inbördes genom halvtonstegens
läge. Kyrkotonartssystemet går troligtvis
tillbaka på bysantinsk musikteori. Dess
spekulativa läggning har under lång tid
hindrat de uråldriga europeiska
tonarterna dur och moll att göra sig gällande,
tills de slutligen erkändes av Glareanus
ehuru under kyrkotonartlig förklädnad
ss. jonisk och eolisk tonart. K.
undanträngdes av dur- och molltonarterna, som
vi uppfatta dem, på 1600-talet.
Kyrkovärd. Av kyrkorådet vald
förtroendeman med uppgift att biträda
prästerna vid anordnandet av gudstjänster och
vid vården av kyrkans egendom etc. K.
väljas bland kyrkorådets led. och för den
tid, för vilken de blivit invalda i rådet.
Kyrkoår. Den ett år omfattande
tidrymd, under vilken de kristna kyrkornas
regelbundna högtider infalla. I
grekisk-ortodoxa kyrkan räknas k. fr. d. 1 sept. Hos
oss och i Västerlandet i allm. tar det sin
början i och med 4:de sönd. före jul, som
kallas l:a sönd. i advent. Efter 4 sönd. i
advent infalla juldagarna d. 25 och 26
dec. Andra fasta helgdagar äro:
nyårsdagen (i kalenderåret) d. 1 jan.,
trettondedag jul d. 6 jan. och
midsommardagen d. 24 juni. Rörliga
högtidsdagar äro främst påsken och den av
denna beroende fastlagen med
palmsöndagen, Kristi
himmelsfärdsdag, pingst- och
trefaldig-hetssöndagarna, vidare även M
a-rie kyrkogång el.
kyndelsmäs-sodagen (d. 2 febr, el., om denna är en
vardag, sönd. före el. efter), Marie b
e-bådelsedag (d. 25 mars el. lörd. före,
ev. tredjedag påsk), Den helige
Mikaels dag (d. 29 sept. el. påfölj, sönd.)
samt Alla helgons dag (d. 1 nov.
el. påfölj. sönd.).
Kyrkpara’d. Benämning på sön- och
helgdagsgudstjänsten vid truppförläggning
el. kommendering till dylik gudstjänst.
Kyrkvärd. Se Kyrkovärd!
Kyrkås. 1. Socken i Jämtlands län (Lits
och Rödöns tingslag). 380 inv. (1931). 2.
Socken i Skaraborgs län (Barne härad).
165 inv. (1931).
Kyro älv. Flod i Finland, med källor
på Suomenselkä och utlopp i Kvarken.
Längd: 169 km.
Ky’ros (grek.) el. C y’r u s (lat.), (pers.
Kurus = sol). Namn på persiska härskare.
I. K. den äldre, f. omkr. 600 f. Kr.,
d. 529 f. Kr. Grundläggare av det
forn-persiska väldet, en av forntidens
märkligaste härskare. Han underlade sig stora
delar av Främre Asien (Medien, Lydien)
och det babyloniska riket och gjorde
Persien till en politisk stormakt. Under K:s
regeringstid fingo judarna i babylonisk
fångenskap till följd av den religiösa
tolerans, som utmärkte hans välde,
tillåtelse att återvända till Palestina. II. K.
den yngre, f. omkr. 424 f. Kr., d. 401
f. Kr. Ståthållare i Mindre Asien. K. kom
i strid med sin äldre broder A r
taxer x e s, som bestigit den persiska tronen,
och blev slagen vid Kunaxa (år 401) i
Babylonien. I denna strid hade K. bistånd
av grekiska hjälptrupper, vilkas öden
Xenofon skildrat i »Anabasis».
Ord, som saknas under K, sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
