Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Langmuir ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Langmuir [lfe’ngmjue], Ir vin g, f. 1881.
Nordamer. fysiker och kemist, som bl.
a. undersökt elektronutsändningen från
glödande kroppar och skisserat en
atommodell. L. har uppfunnit den s. k.
halv-wattslampan.
Langobarder el. longobarder (av
lat. longoWrdi = de långskäggiga). Ett
troligen fr. södra Skandinavien
stammande germanfolk, som vid den kristna
tideräkningens början bodde vid nedre Elbe.
De inträngde 568 i Italien, som till stora
delar erövrades (norra Italien, Lombardiet,
är uppkallat efter 1.). På 600-talet antogo
1. kristendomen. Då de under nästa
århundrade sökte intaga Rom, besegrades
de av frankerna under Pipin den lille
(755) och Karl den store (774). L:s
historia (intill 744) upptecknades i mitten
av 700-talet av den langobardiske
historieskrivaren Paulus Di a’c o n u s.
Långres [langr]. Befäst stad i n. ö.
Frankrike (dep. Haute-Marne). Den
omgivande högplatån kallas efter L. Plateau
de Långres; se Långres’ högland!
Långres’ högland (fransk. Plateau de
Långres). Platå i n. ö. Frankrike,
uppkallad efter staden Långres och stigande
till 606 m. ö. h. På L. upprinner floden
Seine.
Langston Hughes [laengsten jos], J
a-m e s, f. 1902. Nordamer. negerlyriker och
-novellist, bl. vars arbeten kan nämnas
novellen Not with Laughter (1930) med
motiv fr. negrernas liv.
Languedoc [langdå’ck]. Landskap i s.
Frankrike, motsvarande de nuv.
departementen Aude, Hérault, Gard, Lozére och
delar av angränsande departement. L:s
huvudstad var T o u 1 o u s e.
Languedoc-kanalen. Dets. som C a n a
1-d u-M i d i.
Languissant [langisa’n] (av fransk,
lan-guir = vara matt). Bet. matt, smäktande.
Langu’r. Se Hulman-apa!
Langu’st (Palinu’rus vulga’ris). Ett stort
kräftdjur, som i viss mån liknar hummern
men saknar dennas gripklor och har längre
antenner. Färgen är svartgrön med gula
prickar, längden upp till 40 cm. L.
förekommer vid s. Europas kuster och fiskas
ivrigt samt användes som hummer.
Närstående, delvis ännu större arter
förekomma i Indiska och Stilla haven.
Lankester [la/ngkisto], sir Edwin
R a y, f. 1847, d. 1929. Eng. zoolog, prof,
i London, som huvudsakligen ägnade sig
åt den jämförande anatomien.
Lannaskede. Socken i Jönköpings län
(östra härad), med badorten Lannaskede
brunn. 880 inv. (1932).
La’nner, J o s e p h, f. 1801, d. 1843.
österr. tonsättare, Wien-valsens skapare.
Lanoli’n (lat. la’na = ull och o’leum =
olja. Fett, som erhålles ur fårull och bl. a.
innehåller stora mängder kolesterin. L.
har en avsevärd förmåga att upptaga
vatten och ingår i ett stort antal salvor för
hudens vård.
Lans. Ett sedan älsta tider använt
vapen för ryttare, motsv. fotfolkets spjut
och bestående av ett omkr. 26 mm tjockt
och 3 m långt trä- el. stålrörsskaft, i ena
änden försett med en stålklinga och i den
andra med en järnskoning. Dess vikt är
omkr. 2 kg. L. användes numera ej i
Sverige men fördes av Livgardet till häst
till 1879.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
