Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lens ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3921
Lens—Leon.
3922
Lens [lans]. Industristad i n. Frankrike
(dep. Pas de Calais), under världskriget
nästan helt ödelagd. 30 000 inv. (1926).
Lens. Växtsläkte (fam. Legumino’sce).
Den i Medelhavsländerna vilda L.
escu-le’ntum (el. E’rvum Lens) odlas i s. och
mell. Europa samt något i s. Sverige.
Fröna (1—2 st. i varje balja) användas
under namn av linser på samma sätt
som ärter och äro ännu näringsrikare än
dessa.
Lénström, Karl Julius, f. 1811, d.
1893. Litteraturhistoriker och förf., docent
i Uppsala, kyrkoherde. L. utgav 1839—40
den nyromantiska tidskriften Eos samt
har förf, ett stort antal vanligtvis
tämligen osjälvständiga arbeten i
litteratur-och konsthistoria.
Lentice’ller. Se Barkporer!
Lentikulä’r (lat. lenticula’ris av lens =
lins). Bet. linsformig och användes i
synnerhet i geologien om åt sidorna tunnare
bergartmassor.
Le’nto (it.). Bet. långsamt. Musikalisk
tempobeteckning.
Lenz, Emil, f. 1804, d. 1865. Rysk
fysiker, känd för sina undersökningar inom
elektricitetsläran (Lenz’ lag; se I
n-duktionl).
Le’o (lat.). Bet. lejon. Namn på 13
påvar. De viktigaste äro följande. I. L. I,
den store, d. 461 (440—461). En av den
rom.-kat. kyrkans mest betydande påvar,
vilken genomförde och befäste den rom.
biskopens (påvens) överhöghet över det
Väst-romerska rikets kyrkor, härvid såsom den
förste åberopande sig på Jesu ord om
Petrus som den klippa, på vilken han skall
bygga sin församling (Matteus 16 kap.,
18 och 19 v.). L. är ett av rom.-kat.
kyrkans helgon. II. L. III, d. 816 (795—816).
Han stod i starkt beroende av Karl den
store, vilken han år 800 krönte till rom.
kejsare. III. L. IX, d. 1054 (1048—54). Han
bidrog till att genomföra en omfattande
inre kyrkoreform i cluniacensisk anda (jfr
Clunyl). Under L:s påvetid inträdde
den fullständiga brytningen mellan öster-
och Västerlandets kyrkor (1054). IV. L.
X, f. 1475, d. 1521 (1513—21). Han hette
egentligen Giovanni de’ Medici
och var son till Lorenzo de’ Medici. L. har
främst gjort sig känd för sina starka
konstnärliga och litterära intressen. S:t
Peterskyrkans fullbordande har
åstadkommits på hans tillskyndan. För att
anskaffa medel till detta oerhörda
byggnadsföretag organiserades den avlatshandel, vilken
var den närmaste utgångspunkten för
Luthers reformation. L. har undertecknat
bannlysningsbullan mot Luther av år 1521.
V. Leo XIII, f. 1810, d. 1903 (1878—
1903). Genom sin diplomatiska smidighet,
sin omfattande
bildning och sin
förtrogenhet med de
moderna tidsrörelserna
förvärvade sig L.
anseende som en av
nyare tidens
främsta påvar. Hans
påvetid betecknar
även ett ökat
inflytande för den
rom.-kat. kyrkan. L.
slutförde bl. a. till
kyrkans fördel den tyska s. k.
kulturkampen (se Kulturkamp!). Genom hans
åtgärd gjordes 1883 det berömda vatikanska
biblioteket tillgängligt för forskningen.
LEO XIII. Målning.
Le’o. Namn på flera östromerska
kejsare, av vilka de mest framstående äro
L. I, den store (457—474) och L. 111
(717—741).
Leo’kares el. L e o’c h a r e s, mitten av
300-talet f. Kr. Grek, bildhuggare. Han
arbetade tills, med Skopas på Mausoleet i
Halikarnassos (jfr Mausoleum!).
Gruppen Ganymedes och örnen i Vatikanen
återgår på ett verk av L. Enl. vissa
forskare härrör originalet till den berömda
Apollo di Belvedere i Vatikanen fr. L.
(Se bilden i band I, spalt 316!).
Leön [leå’n], Fray Luis Ponce de,
f. 1527, d. 1591. Spansk skald och teolog,
professor i Salamanca, vars ypperliga
religiösa diktning utövat ett betydande
inflytande på den spanska litteraturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
