Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lilljebjörn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3981
Lilljebjörn—Limburg.
3982
Lilljebjörn. 1. Knut Knutsson L.,
f. 1765, d. 1838. Officer, godsägare i
Värmland, medl. av Götiska förbundet, E. G.
Geijers svärfader. L. har förf, den
kultur-och personhistoriskt intressanta
skildringen Hågkomster af fordna dagars tänkesätt,
seder och bruk i min födelseort, som
utgavs av hans son 1862. 2. Henrik L.,
f. 1797, d. 1875. Den förres son, officer
och förf, av memoarer.
Lilljeborg, Wilhelm, f. 1816, d. 1908.
Zoolog, prof, i Uppsala. L. utgav bl. a.
Sveriges och Norges ryggradsdjur (1.
Däggdjuren. 2. Fiskarna; 1874—89) men
sysselsatte sig framför allt med studiet
av de lägre kräftdjuren. Led. av Vet. ak.
Lilljekvist, Johan Fredrik, f. 1863.
Arkitekt, byggnadsråd. L. har handhaft
restaureringen av bl. a. Gripsholms slott
(1892—98) och Strängnäs domkyrka (1907
—10) samt har utfört ritningarna till nya
Dramatiska teatern i Stockholm. Led. av
Konst-ak.
Lillkyrka. 1. Socken i Östergötlands län
(Åkerbo härad). 158 inv. (1932). 2. Socken
i Örebro län (Glanshammars härad). 1 133
inv. (1932). 3. Socken i Uppsala län (Trögds
härad). 260 inv. (1932).
Lillo [li’llå], George, f. 1693, d. 1739.
Eng. skådespelsförf. och juvelerare, vars
mest bekanta verk är The London
mer-chant (1731; sv. övers. Londonske
köpmannen, 1767), som varit av stor betydelse
för det moraliserande borgerliga dramats
utveckling.
Lillrot. Se Frö!
Lillryssar. östslavisk folkstam med sin
huvudmassa i s. v. Ryssland, n. ö.
Karpa-terna, ö. Galicien, n. v. Bukowina. L. tala
ett självständigt slaviskt språk, som står
nära storryskan, men som icke är att
fatta blott som en dialekt av detta. I
antro-pologiskt avseende tillhöra de den
dina-riska rasen, ehuru med alpint inslag. L.
beräknas f. n. till omkr. 33 mill. Som
folk med ett eget språk uppträda de på
1300-talet. Utanför Ukrajna boende 1.
kallas ofta r u t e n e r.
Lill-Ryssland. Förr brukad benämning
på det av lillryssar bebodda
området av Ryssland, ung. motsvarande
Ukrajna.
Lillälven. Flod i s. Dalarne, avlopp för
sjön Runn till Dalälven.
Lim. L. bildas, då kollagen kokas med
vatten, och utgör i kemiskt avseende en
albuminoid (jfr Äggvitämnen!). I
kallt vatten sväller det men löses ej,
däremot löses det lätt i varmt vatten. Vid
längre kokning förlorar det förmågan att
stelna. Rent 1. är färglöst och
genomskinligt (gelatin). Vanligt snickarlim
innehåller dessutom en del föroreningar. Det
framställes genom kokning i autoklav av
ben, som först befriats från fett och
stundom även från kalciumfosfat.
Lim. Se Limited!
Lima. Socken i Kopparbergs län
(Malungs tingslag). 2 629 inv. (1932).
Li’ma. 1. Huvudstad i republiken Peru
i n. v. Syd-Amerika, belägen i
kustområdet vid foten av Anderna. L. har ofta
hemsökts av jordbävningar. Staden har
universitet samt betydande handel och på
omnejdens jordbruk grundad industri. 265 000
inv. (1928). L. anlades 1535 av Pizarro.
2. [la’jmo]. Fabriksstad i ö. U. S. A. (Ohio).
42 000 inv. (1930).
Lima’n (grek. lime’n = hamn). Urspr.
beteckning för grunda havsvikar el.
lagunsjöar vid Svarta havet, oftast
förekommande vid flodmynningarna; numera även
benämning på liknande bukter på andra
ställen. Jfr Haff, Lagun!
Li’man von Sa’nders, Otto, f. 1855, d.
1929. Tysk militär i turkisk tjänst åren
före och under världskriget. Han
utmärkte sig särskilt vid Gallipolihalvöns
försvar.
Limbourg [limbo’r], Pol, J e h a n
e-q u i n och H e r m a n d. Bröder,
fransk-holl. målare i början av 1400-talet, i
synnerhet berömda som miniatyrmålare.
Limburg. 1. Prov, i s. ö. Nederländerna.
2. Prov, i n. ö. Belgien. 3. L. an der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
