Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mantel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4237
Mantel—Manua’1.
4238
ANDREA MANTEGNA: Judit med Holofernes’
huvud. Teckning.
den it. renässansens mest betydande
konstnärer. I Padua och Mantua har han
utfört berömda fresker och målningar,
präglade av en stram och energisk form, som
bildats i antikens skola, stark realism och
perspektiviskt intresse. Även som
koppar-stickare är han banbrytare och har
påverkat bl. a. Durer.
Mantel. 1. Inom matematiken
beteckning för en kons el. en cylinders buktiga
yta, som kan utbredas i ett plan. 2. Se
Manteldjur och Blötdjur!
Manteldjur (Tunica’ta). En grupp i
havet förekommande, fritt kringsimmande
el. fastsittande djur med säck- el.
tunn-formig kropp omgiven av en mantel
bestående av ett cellulosaliknande ämne. M.
äro som fullvuxna av mycket växlande
utseende ; som larver ha de alla r y g
g-sträng, som f. ö. hos en del kvarstår
även hos det fullvuxna djuret. De räknas
därför till gruppen Chorda/ta (jfr d. o.!).
Mantelhåla. Se B 1 ö t d j u r!
MantFdae. En fam. Rätvingar med
främsta benparet utbildat till griporgan.
Hit hör bl. a. b ö n s y r s a n (Ma’ntis
religiösa), som förekommer i s. och mell.
Europa.
Manti’lj (fransk, mantille av sp.
man-tilla). Lång och bred slöja, som bäres av
spanjorskorna; schal av siden el. spetsar.
Mantine’ia. Fordom stad i landskapet
Arkadien i Grekland. M. förstördes av
spartaner 385 f. Kr.
Mantiqueira [-kä’jra], Serra do. Se
Brasilien!
Manti’ssa (lat.). Bet. egentl. tillökning.
Beteckning för den av decimalbråk
bestående delen av en logaritm.
Ma’ntua (it. Ma’ntova). 1. Prov, i n.
Italien. 2. Huvudstad i M. 1, centrum i
ett av Lombardiets förnämsta
risodlings-områden, med ståtliga byggnadsverk fr.
senmedeltiden och renässansen. 44 000 inv.
(1928).
Ma’ntzius. 1. Kristian Andreas
Leopold M., f. 1819, d. 1879. Dansk
skådespelare. 2. Karl M., f. 1860, d. 1921.
Den förres son, skådespelare, direktör för
Det Kongelige Teater i Köpenhamn 1909
-—43, förf, av ett större arbete om
skådespelarkonstens historia.
Ma’nu. I ind. mytologi människosläktets
stamfader, vars namn är förbundet med
den s. k. M:s lagbok, en i poetisk
form avfattad lärobok i sedvanerätt fr.
tiden omkr. Kr. f.
Manua’1 (av lat. ma’nus = hand).
Klaviatur på en orgel, som anslås med
händerna; mots.: p e d a’l. Större orglar ha
oftast flera m. (2—5), varav den som har
de starkaste stämmorna kallas
huvud-m. Den andra kallas vanl. bröstverk,
tredje: öververk, fjärde: soloklaver, femte:
fjärrverk (ekoverk). M. kunna förenas
medels koppel. — M a n u e’l 1, utförd el.
utövad med händerna. — M a n u a’l e,
kyrkohandbok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
