Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Martin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4279
Martinson—Marviol.
4280
d. 1915) uppkallad färskningsmetod, enl.
vilken tackjärn och smidesjärnskrot
nedsmältas tillsammans i flamugnar. Vanl.
tillsättas dessutom färskslagg, järnmalm
el. (vid basisk m.) kalksten. Ugnarna
värmas med gas (oftast masugns- el.
generator gas). På vardera sidan om
ugnen ligga murade kamrar,
regeneratorer, med gallerformigt upplagda
tegelstenar. Förbränningsgaserna fr. en ugn
passera regeneratorerna till två andra
ugnar, innan de gå ut i luften.
Bränngas och luft föras i sin tur in i ugnen
efter att först ha passerat dylika nyss
förvärmda regeneratorer. Temperaturen blir
härigenom mycket hög, så att järnet under
hela processen hålles smält. Gasströmmen
omkastas ofta (efter 15—30 min.), så att
den regenerator, som förut värmdes av
förbränningsgaser, nu förvärmer luft och
bränngas och tvärtom. Vid slutet av
processen tillsättas ofta andra metaller,
varmed stålet skall legeras. M. är den
viktigaste av alla färskningsprocesser men
kräver stora ugnar och är endast lämplig
för massproduktion.
Martinson, Harry, f. 1904. Förf.,
lyriker av expressionistiskt kynne (bl. a.
dikt-saml. Nomad, 1931).
Martinstål. Stål, framställt enl.
martin-processen.
Martinus Olai. Se 01 ai!
Ma’rtius [-tsios], Karl Friedrich
Philipp von, f. 1794, d. 1868. Tysk
botanist, prof, i Munchen. M., som
företog vidsträckta forskningsresor i
Brasilien, utgav bl. a. den storartade Flora
Bra-siliensis, avslutad 1906 i 41 folioband.
Led. av Vet. ak.
Martorn (fsv. mar = hav). Sv. namn
på Ery’ngium mari’timum.
Martov-Cederbaum, J u 1 i j O s i p
o-vitj, f. 1873, d. 1923. Rysk
socialdemokrat, ledare för det ryska
mensjevikpar-tiet, som grundlädes av M. tillsammans
med Plehanov i London 1903. M. levde
efter ryska revolutionen i utlandet.
Martueci [marto’tji], Giuseppe, f.
1856, d. 1909. It. tonsättare, vilken med
sina i tysk anda skrivna verk
(orkester-och kammarmusik m. m.) intager en
bemärkt plats i it. musikhistoria.
Marty’r (grek. ma’rtys = vittne).
Blodsvittne, person, som offrar sitt liv för sin
religiösa tro. I allm. person, som får lida
för sin övertygelse. — M a r t y’r i u m,
martyrskap, -död; även martyrgrav el.
kyrka, byggd över en martyrs grav el.
invigd åt en martyr. — Mar ty r ol
o’-g i u m, martyrlista, förteckning över
martyrer och andra helgon jämte en kort
beskrivning över deras levnad och
dödssätt.
Ma’rulkar (Pedicula’ti). En grupp B e
n-fiskar med naken el. taggig hud, små
gälöppningar och armlikt förlängda
bröstfenor. Vanliga m. (Lo’phius piscato’-
MARULK, sedd fr. sidan och uppifrån.
rius) har stora taggar på huvudet och
ryggfenans främre strålar förlängda till
trådlika bildningar, av vilka den främsta
i spetsen är bladlikt utvidgad. M. är en
bottenfisk, som ligger nedgrävd i slammet
och lockar med detta bihang till sig andra
fiskar, som utgöra dess föda. M.
förekommer i Sverige vid västkusten och sällsynt
i Öresund.
Marum. Socken i Skaraborgs län
(Skånings härad). 309 inv. (1932).
Marvatten (fsv. mar = hav). Om ett
fartyg är vattenfyllt järns med relingen
utan att sjunka, säges det ligga i m.
Marviol (fsv. mar = hav). Sv. namn på
Ca’kile mari’tima.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
