Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mykerinus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MykerPncs—Muller.
• 4515
diga drag. Dess viktigaste centra voro
dels städerna på el. invid den stora
Argo-lisslätten (utom M. Tiryns, Argos,
Nau-plia, Asine), dels Atens Akropolis,
Orko-menos m. fl. platser men sträckte sig även
till Mindre Asien, t. ex. Troja, och
upprätthöll t. o. m. förbindelser med Egypten.
Den var en utpräglad bronsålderskultur,
och makten har legat i händerna på
mäktiga furstar, vilka från sina väl befästa
och praktfullt inredda borgar härskade
över det omkringliggande landet. I M. har
påträffats den största av dessa borgar,
varav lämningar föreligga bl. a. i den
väldiga borgmuren med den s. k. Lejonporten
(se bilden!). Gravarna fr. denna tid äro
av monumentalaste slag, dels
schaktgravar och s. k. kupolgravar, dels i klippan
inhuggna kammargravar, och synnerligen
rika på fynd av guld, silver och brons.
Den märkligaste är Atrevs’ skattkammare
i M. (jfr Atrevs, K u p o 1 g r a v!).
Den mykenska kulturen utgör i viss
utsträckning bakgrunden för skildringen av
hellenernas och trojanernas liv i de
home-rislla sångerna. Den gick under genom
inträngandet norrifrån av primitivare
stammar, den s. k. doriska vandringen,
varmed Greklands järnålder begynner. Jfr
Kreta!
Mykeri’nos. Egypt. konung, som
uppfört en av de stora Gize-pyramiderna.
Mykolcgi’ (grek. my’kes = svamp och
lo’gos = lära). Vetenskapen om
svamparna. — Mykolo’g, forskare, som
sysslar med studiet av svamparna.
Mykorrhi’za el. sva m p r o t.
Symbio-tisk förening mellan rötter, rhizom el.
pro-tallier å ena sidan samt svampmycel å den
andra. Hos en del växter äro
ifrågavarande delar endast omslutna av myceliet
(ektotrofisk m.), hos andra intränga
svamphyferna i rotcellerna (e n d o t r
o-f i s k m.). M. förekomma hos en mängd
i mullrik jord levande växter, t. ex. björk,
tall, gran, vitsippa, orkidéer samt alla
saprofytiska fanerogamer. Jfr Symbios!
Mylady [majle’jdi el. mile’jdi] (eng.).
Bet. min fru el. fröken; hennes nåd,
tilltal till en dam, som är bärare av titeln
150 — Ählén & Söners Uppslagsbok.
4516
lady. — M y 1 o r d, nådig herre, Ers nåd.
Jfr Lo r d!
Mulhausen. Se Mulhouse!
Mulheim [my’lhajm] el. M. an der
Ruhr. Fabriksstad i Tyskland i v.
Preussen (Rhenprovinsen) vid Ruhr. M. är en
av Ruhrområdets förnämsta
industristäder, med stor tillverkning av tackjärn och
grövre järngods, rör, glas m. m. 126 000
inv. (1925).
MylPtta. Hos Herodotos benämning på
A s t a r t e.
Mylius-Erichsen, Ludvig, f. 1872, d.
1907. Dansk polarforskare och förf. Han
omkom under en Grönlands-expedition
efter att ha kartlagt Grönlands ö. och n.
ö. kust.
Mylla. Jordart med stor halt av
lämningar efter multnade djur- och växtdelar
(mull). Jfr Förmultning, Humus!
Muller, Erik Gottlieb, f. 1866,
d. 1923. Anatom, professor vid Karolinska
institutet, som bl. a. utgivit en viktig
lärobok i jämförande anatomi. Led. av
Vet. ak.
Muller. I. Sophus Otto, f. 1846,
d. 1926. Dansk arkeolog, som utfört viktiga
undersökningar rörande Danmarks
forn-historia. Bl. hans arbeten märkes Vor
Old-tid (1897). Led. av Vitt., hist. o. ant. ak. II.
Jörgen Peter M. (M u 1 1 e r), f.
1866. Dansk gymnast, förf, av Mit System
(1904), vari han ivrar för ett
gymnastik-system med frotteringar, kallbad o. dyl.
Muller. I. Johannes M., f. 1801, d.
1858. Tysk biolog, som utfört banbrytande
undersökningar särskilt inom fysiologien
och utgivit ett grundläggande arbete över
människans fysiologi. II. Friedrich
M a x M., f. 1823, d. 1900. Tyskfödd eng.
språkforskare och religionshistoriker,
professor i Oxford sedan 1869. M. har i
synnerhet gjort sig bemärkt på indologiens
område, där hans främsta verk är en
kommenterad upplaga av »Rigveda» (6 band
1849—75). Hans arbeten i komparativ
mytologi äro banbrytande inom
religionshistorien. III. Georg Elias M., f. 1850.
Tysk psykolog, professor i Göttingen, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
