Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4785
Obedie’ns—Obliga’t.
4786
röna dödsorsaken el. andra
omständigheter. — 0 b d u c e’r a, utföra obduktion.
Obedie’ns (lat. obedie’ntia = lydnad).
Inom kat. kyrkan beteckning för den
lydnad en präst är skyldig överordnade
myndigheter.
Obefläckad avlelse. 1. Kristi avlelse
av Den Helige Ande. 2. Inom den kat.
kyrkan en dogm, som hävdar, att jungfru
Maria vid sin avlelse och födelse var fri
från arvsynden.
Obeli’sk (grek. obeWskos = litet spett).
1. En hög, fyrkantig, uppåt avsmalnande
och i ett enda stycke huggen stenpelare
(monoli’t), som avslutas med en
pyramid-formig spets. De härstamma fr. det gamla
Egypten, där de voro försedda med
inskrifter och voro ett slags solsymboler (ett
knippe solstrålar). En del av dessa gamla
egypt. o. ha överförts till Europa och U.
S. A. (Paris, London, New York). 2. O.
el. o b e 1 o’s. Ett tecken i form av en
vågrät linje, använt av forntida
grammatiker i marginalen av en poetisk text för
att beteckna ställen, som ansågos oäkta.
OberaTnmergau. Kommun i Tyskland i
s. Bayern i Ammers floddal, omgiven av
alper. O. är världsberömt genom sina s. k.
passionsspel, friluftsskådespel med
ämne ur Jesu lidandes historia, sedan
IGOO-talet uppförda vart tionde år under
medverkan av omkr. 800 personer.
O’berhausen. Fabriksstad i Tyskland i v.
Preussen (Rhenprovinsen), mellan Essen
och Duisburg, med stenkolsbrytning och
järnindustri i mycket stor skala. 105 000
inv. (1925).
0’berländer, Adam Adolf, f. 1845, d.
1923. Tysk karikatyrtecknare, särsk. i
»Fliegende Blätter». Hans konst utmärker
sig för outtömlig, frodig fantasi och en
godmodig, humoristisk uppfattning.
O’beron. 1. I medeltida sagor namn på
älvornas konung. Hans drottning hette T
i-t a n i a. Motivet har begagnats bl. a. av
Shakspere i »En midsommarnattsdröm».
2. Opera av K. M. v. Weber med text av
J. R. Planché efter Wieland (1826, Sthlm
1858).
O’berschlesien. Provins i s. ö. Preussen.
Obje’kt (lat. obje’ctum = ngt som är
satt emot ngt annat). Bet. föremål i allm.
1. I filosofisk mening ett relationsbegrepp,
som blott har betydelse i förhållande till
begreppet subjekt och betecknar det,
varpå subjektets verksamhet är riktad.
2. I språkläran den satsdel, som uttrycker
föremålet för den i predikatet uttalade
handlingen; det kan vara antingen a c k
u-sativobjekt (el. direkt objekt),
t. ex. han köpte boken, eller d a t i v o
b-jekt (el. indirekt objekt), t. ex.
han gav boken åt henne.
0’bjektiv (av objekt). Bet. saklig,
opartisk, utan hänsyn till personlig
uppfattning, verklig. 1. I filosofisk mening
hörande till ett objekt, oberoende av subjektets
uppfattning; o. kallas t. ex. en lag, som
är allmängiltig, t. ex. tyngdlagen; mots.:
subjektiv. 2. Inom språkläran hörande
till objektet i en sats, t. ex. objektiv
predi-katsfyllnad (»man valde honom till
riksdagsman»). 3. [objekti’v]. Det linssystem i
ett optiskt instrument, som är närmast
det betraktade föremålet (objektet).
ObjektivPsm (av objekt). 1. En
kunskapsteoretisk uppfattning, som hävdar
möjligheten av kunskap om en verklighet,
som är självständig i förhållande till
subjektet. 2. En etisk åsikt, som gör gällande,
att det finns ett gott i och för sig
oberoende av subjektets uppfattning. Mots.:
s u b j e k t i v i’s m.
Objektivite’t (av objekt). Egenskapen
att vara objektiv; en framställnings
överensstämmelse med den objektiva
verkligheten oberoende av framställarens
personliga mening. Mots.: subjektivite’t.
Obla’t (lat. obla’tum = ngt som visas
el. framsättes). Urspr. det framsatta
brödet, som de första kristna medförde till
sina kärleksmåltider; sedermera »brödet»
i nattvarden, berett av ytterst tunt
utkav-lad, torkad vetedeg. O. användes även till
underlag å vissa bakverk samt till kapslar,
vari en del illasmakande pulver lättare
intagas.
Obliga’t (lat. obliga’tus = förpliktad,
oumbärlig). Bet. nödvändig, omistlig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
