- Project Runeberg -  Åhlén & söners uppslagsbok / IX. Mommsen-Pauli /
4949-4950

(1931-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Paritet ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4949

Parite’t—Parme’nides.

4950

licismen för att vinna Frankrikes
kungakrona.

Parite’t (lat. pa’ritas). Likställighet i
rättigheter el. värde.

Parker [pa’ko], T h e o d o r, f. 1810, d.
1860. Nordamer. unitarisk teolog, vars
skrifter hade en viss betydelse för den
religiösa diskussionen under 1860- och
1870-talen.

Parke’ra (fransk, parquer). Uppställa
automobiler el. andra fordon (ofta på en
särskild, därtill avsedd plats).

Parke’tt (fransk, parquet =
avskrank-ning). Åskådareplatser i nivå med scenen
på en teater el. dyl. — Parkettgolv,
golv, best, av en mängd små rutor av trä
(oftast ek).

Parkhurst, Helen, f. 1887. Se D
al-tonplanen!

Pa’rkum. Ett slags tätt, starkt
bomullstyg, vävt i kypertbindning.

Parlame’nt (lat. parlame’ntum =
samtal). Namn på ett lands
folkrepresentation, särskilt med avseende på England.
I Frankrike var p. urspr. namn på ett
slags dömande församlingar, vilka ej
grundades på val (ett i Paris och ett flertal
provinsp.). Dessa hade även till uppgift
att inregistrera de av konungen beslutade
lagarna, varur så småningom härleddes
rätten för p. att granska samt använda
veto mot den kungl. lagstiftningen. Detta
gav upphov till ständiga strider mellan
kronan och p. Institutionen avskaffades i
samband med franska revolutionen 1789.
Numera brukas i Frankrike ordet p. i
den allmänna bet. — Parlament
a’-r i s k, i överensstämmelse med el.
utmärkande för parlamentarism.

Parlamentarism. Grundsatsen, att ett
land skall styras i enlighet med den vilja,
som finner uttryck genom
folkförsamlingens majoritet. Uppdraget att bilda
regeringen lämnas av statschefen åt en person,
som sedan utväljer sina medhjälpare.
Vederbörande minister fattar själv i samråd
med regeringens övriga ledamöter beslut
inom sitt område av regeringsmakten och
ansvarar inför representationen för dessa.

Statschefens uppgifter i en
parlamentariskt styrd stat äro därför huvudsakligen
av representativ art. P:s hemland är
England, där den först vann fäste efter den
»ärorika revolutionen» 1688 och blivit fullt
utbildad under 1800-talet. I de flesta
europeiska länder (bl. a. Sverige) har p. sedan
vunnit insteg, ofta vid sidan av och
oberoende av den skrivna författningen.

Parlamente’ra (fransk, parlamenter).
Bet. underhandla. — Parlament ä’r,
underhandlare. *

Parla’ndo (it.). Bet. talande. Ett mera
fritt musikaliskt föredrag med lätt
tonansats, stående på gränsen till talet.

Parlö’r (fransk, parleur = språksam
människa). Samling av vanligare ord,
uttryck och fraser i ett främmande språk,
lämplig scm praktisk hjälpreda i utlandet.

Parm (troligen isl. farmr = last,
skepps-laddning). Gammalt svenskt hömått av
växlande storlek under skilda tider. —
Parmmätare, person, som fordom
mätte hö i stadstullen.

Pa’rma. 1. Prov, i n. Italien. 2.
Huvudstad i P. 1, vid Parma, biflod till Po, med
över 60 kyrkor, varibland främst
katedralen (fr. 1100-talet) i romansk-bysantinsk
stil, med berömda fresker av Correggio.
P., som är centrum i ett rikt
jordbruksområde, har även universitet och
mångsidig industri. 72 000 inv. (1928). P., som
under medeltiden var en självständig
republik, tillföll senare kyrkostaten och
gjordes av påven Paul III 1545 jämte
Pia-cenza till hertigdöme under hans son
Piet-ro Luigi Farnese. Vid denna ätts
utslocknande lydde P. omväxlande under Spanien
och Frankrike, tillhörde Napoleons gemål
Marie Louise 1815—47 och införlivades
1860 med Italien.

Parme’lia. Ett stort släkte bladlika
lavar. De växa på trä, bark el. sten. Flera
arter äro mycket allmänna, så t. ex. den
grå P. saxa’tilis, som förut användes till
färgning.

Parme’nides, f. troligen omkring 540 f.
Kr. Grek, filosof, stiftare av den eleatiska
skolan (se Eleatiska skolan!). Han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Apr 28 00:46:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asupps/9/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free