Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som utfördes under dans kring guden, öfverljöd offrets jemmer och kvidan. Modren måste vara närvarande och deltaga i den allmänna glädjen och tro, att barnets krampaktiga rörelser uttryckte hänryckning.
Cesar omtalar, huru äfven hos gallerna menniskooffer voro vanliga. Af grenar och kvistar flätade de stora menniskoskepnader, hvilka fyldes med menniskor, hvarpå de antändes och offren omkommo i dess lågor.
Äfven för våra egna förfäder voro ej menniskooffer främmande. En kristen från 11:te århundradet berättar, at han sett 27 kroppar efter offrade menniskor och djur hänga i den heliga lunden vid gamla upsalatemplet.
Ja, icke ens bland judarne voro menniskooffer sällsynta. Jeftas dotter, hvilken offrades allt åt Jahve, var ej ett enstaka exempel. En forskare säger, att det är otvifvelaktigt att menniskooffer egnades åt Jehovah från äldsta tid ända till babyloniska fångenskapen och att de upphörde att egnas åt Jehovah ej mycket tidigare än de upphörde helt och hållet.
Det går lätt att tala om dessa offer — 20.000 offrade menniskor nämna vi utan svårighet, men om vi skulle försöka tänka oss in i deras förfärliga lidanden och kval — om vi en stund skulle söka sätta oss in i deras läge — om vi skulle tänka oss sjelfva vara bland de utseddes antal — hur skulle vi känna det? Eller om vi skulle offra våra barn — om vi skulle se dem vrida sig på den glödgade kopparn? — Forntidens menniskor hade samma känslor som vi, de älskade sina bara lika högt som vi — och allt detta skedde för att försona guden!
Man har förestält sig att judarnes gud är i väsentlig mån olika alla andra gudar, men när vi lära känna de kringliggande folkens gudar och i allmänhet den semitiska folkracens gudar, finna vi Jehovah vara nära slägt med dem. För några år sedan hörde jag nuvarande biskop Scheele i en föreläsning förneka, att detta gudsbegrepp har en historia. Han påstod, att judarnes gud var en uppenbarelse och det skäl han derför anförde var att guds heliga lag och judafolkets vilja så ofta kommo i strid med hvarandra. Guds budord på Sinai kunde, menade han, ej vara uttrycket af judarnes rättsmedvetande, ty vi se dem ofta bryta mot dessa bud och öfverträda guds befallningar. Derför måste de hafva mottagit dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
