Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då en persons egendom aftradts till konkurs, ega
borgenärerna ombesörja realisationen af densamma och ur de
inflytande medlen göra sig betalda för sina fordringar. Oaktadt
deras intresse sammanfaller med gäldenärens så till vida, att
det i regel går ut på’ erhållande af högsta möjliga pris för de
tillgångar, som skola afyttras, och det sålunda kunde synas
ofarligt att låta dem sjelfva fritt besluta jemväl angåencke det
sätt för egendomens realisation, som i det speciela fallet kan
vara förmånligast att använda, har man i de flesta
lagstiftningar aktat nödigt att uppställa vissa skrankor för borgenärernas
eller deras representanters bestämmanderätt härutinnan. Äfven
vid detta slag af tvungna försäljningar har anlitande af
offentlig auktion för aftalets åvägabringande ansetts särskildt
betryggande för alla dem, hvilkas rätt kan vara af försäljningen
beroende; detta förfarande har derför anvisats såsom det
lämpligaste sättet för egendomens realisation, från hvilket den, som
eljes i sådana frågor har beslutånderätt, endast under särskilda
förutsättningar får afvika.
Sålunda stadgar den tyska konkursordningen1 d. 10 Febr.
1877 § 122, att konkursförvaltaren, som utses af Rätten och i
1 Om utvecklingen af de i den romerska rätten rådande grundsatserna
angående realisation af konkursbos egendom se Bethmann-Hollweg, Der
Civilprocess des gemeinen Rechts in geschichtlicher Entwicklung, Bonn 1864
—74, 11 § 114, 111 § 159; Keller, Der römische Civilprocess, 5 Ausg. bearb.
von Wach, § 85. Att auktion redan under den tid, då egendomens
förytt-ring skedde till den, som utfäste sig att derför i ett för allt betala
borgenåren den högsta procenten af deras fordringar (bonorum emptor), dervid
användes, framhålles af Bethmann-Hollweg II s. 682. I Gorpus juris finnes
dock intet lagrum, som kan anföras till stöd för, att iakttagandet af detta
förfaringssätt skulle varit nödvändigt; se Bethmann-Hollweg III s. 821 not
25, Olshausen, a. a. s. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
