Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som handlar om bördsräit till fastighet, som någon tvungits att till
gälds betalning afstå, — J. B. 5: 7 — förutsätter visserligen, att
tillfälle funnits att bjuda på fastigheten och förråder derigenom,
att det är hemtadt från nämda författning1, men dennas
uttryckliga föreskrift om föreläggande af viss dag till godsets föryttring
o. s. v. är här ej upptagen, förmodligen af det skål, att den
ansetts ej rätteligen hafva sin plats i ett kapitel, som handlar om
bördsrätt. Då ej heller på något annat ställe i 1734 års lag
påbjudits, att försäljning af vare sig fast eller lös egendom
under konkurs skall ske å offentlig auktion, kan sådant ej anses
hafva varit en rättslig nödvändighet. . Att det dock var det
vanliga, att åtminstone fast egendom försåldes å auktion, framgår
af Kongl. Förkl. d. 15 Dec. 17492, der det stadgas, att med
dylika auktioner »må efter förra vanligheten förhållas, så att
utropet sker vid tinget i borgenärernas och tingsallmogens
närvaro».
För ett särskildt fall fanns i 1734 års lag ett stadgande,
som tydligen visar, att försäljningen af massans egendom icke
behöfde ske å auktion. I H. B. 16: 7 föreskrefs nämligen, att,
om gäldenär rymt eller hölle sig undan och ej instälde sig inom
två månader, borgenärerna voro berättigade att låta sälja hans
egendom »antingen genom offentligt utrop, eller på hvad sätt
de, till egen och hans nytta, det bästa finna». Ehuru det, om
man endast tager hänsyn till ordalagen, ligger närmast till
hands att antaga, att den valrätt mellan försäljning å auktion
och under hand, som enligt detta lagrum tillkom borgenärerna,
endast förefans under de i §:en nämda förutsättningar, anse vi,
att borgenärerna i fråga om sättet för försäljningen hade
beslutanderätt, äfven om gäldenären icke afvikit. Orsaken till, att
detta här särskildt nämnes, torde vara, att för detta fall redan
förut fans uttrycklig bestämmelse i ämnet (Kongl. Stadgan d.
6 Juli 1730 § 4)3. * 8
1 Jfr. Kongl. Förordn. om bördsrätt d. 27 Juni 1720 § 10; Modée I s. 217.
a Modée IV s. 2908.
8 Modée II s. 839. — Att så var förhållandet, bestyrkes i viss mån af
förarbetena till H. B. Se Ghydenius, Handlingar ang. förarbetena till
Han-delsbalken; i det första der återgifna förslaget kap. 11 förekommer ingen
bestämmelse, motsvarande H. B. 16: 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
