Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till samma resultat kommer man vid ett aktgifvande på
förarbetena till Näringsfrihetsförordningen. I den skrifvelse till
Kongl. Maj:t af d. 17 Okt. 1863, hvari Riksens ständer anhöllo
om ändrad lagstiftning i afseende å bland annat rätten att idka
handel, apgåfvos bland grunderna för densamma i punkt 11,
att bestämmelserna angående försäljning å offentlig auktion
fortfarande borde ega giltighet, något som i den då gällande
Handelsordningen d. 22 Dec. 1846 § 19 ock var uttryckligen sagdt.
Anledningen till, att Näringsfrihetsförordningen dock icke kom
att upptaga ett stadgande af samma innehåll, synes af allt att
döma hafva varit den anmärkning, som af Kommerskollegium
gjordes mot att upprepa Handelsordningens bestämmelse
här-utinnan. Denna myndighet hemstälde nämligen i det utlåtande,
som åtföljde det af densamma utarbetade författningsförslaget i
ämnet, att hänvisningen till, hvad om offentliga auktioner
sär-skildt vore stadgadt, måtte utgå, »enär sådan försäljning väl
icke kan inbegripas under begreppet handelsrörelse». Att
städernas auktionsmonopol icke genom Näringsfrihetsförordningens
bestämmelser rönt någon inverkan, är ock i praxis erkändt1.
På landet kommo auktioner vida senare i bruk än i
städerna, något som ock är helt naturligt, då det med den glesa
och föga köpstarka befolkning och de dåliga kommunikationer,
som förr funnos å Sveriges landsbygd, antagligen var särdeles
svårt att der framkalla någon effektiv konkurrens mellan till—
städeskommande spekulanter. Tidigast synes förfarandet hafva
vunnit insteg vid försäljning af för kronoutskylder utpantade
föremål. Vid privata skuldfordringars utexekverande ansågos,
såsom vi förut nämt, auktioner före 1734 års lag icke tillåtna
under andra vilkor, än att de utmätta lösörena fördes till en
stad och genom dess auktionsverk försåldes2. Ja, i en KongL
Res. d. 18 Juli 17173 föreskrefs till och med för ett specielt
fall, att en auktion å tvänne på landet belägna kronorusthåll,
hvilka till betäckande af innehafvarens ådragna balans skulle
försäljas, borde ske å Stockholms auktionskammare, hvarest de
1 Se rättsfall i N. J. A. 1891 s. 629.
2 Se de ofvan anförda Kongl. Res. d. 28 Jan. 1685 § 3 ocli d. 1(>
Okt. 1723 § 35.
3 Lagerström s. 45.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
