Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
reisens betydelse för det aftal, hvars ingående ligger i
auktions-tillställarens önskan. Den första fråga, som härvid möter, är,
om sjelfva kungörelsen är en juridiskt förpligtande
viljeförklaring eller icke. Tydligt är i hvarje fall, att den icke kan
för-pligta sin afgifvare utöfver dess eget innehåll. Kungörelsen
innehåller emellertid endast, att vederbörande har för afsigt att
vid ett kommande tillfälle låta en auktion ega rum, d. v. s.
bereda tillstädeskommande spekulanter tillfälle att deltaga i
täfling om ingående af ett eller flera, mer eller mindre bestämd t
angifna aftal. För att auktionen skall komma till stånd,
fordras emellertid en ytterligare verksamhet från
auktionstillställa-rens eller af honom beroende personers sida (nämligen sjelfva
utbjudandet) *. Det är således uppenbart, att, om öfver hufvud
utlysande af en auktion medför någon skyldighet för
vederbörande, denna icke kan gå ut på fullgörande af de
kontrakts-enliga pligter, som följa af ett fullbordadt aftal af det slag,
som åsyftas, utan endast på slutandet af ett sådant aftal.
Auktionskungörelsen kan derför aldrig uppfattas som ett
saluanbud 1 2 * * * * * 8, resp. anbud att för på visst sätt bestämdt pris mottaga
1 Det kan förtjena anmärkas, att en auktionskungörelse härutinnan
skiljer sig från ett tillkännagifvande, derigenom någon infordrar skriftliga
anbud å en prestation eller en vara. Ett sådant uppfordrar ju
spekulanterna till omedelbart handlande (ingifvande af bud) och kan derför sägas
motsvara både kungörandet och utbjudandet vid en auktion. Om nu i ett
visst fall den, som framkallat en konkurrens i form af skriftliga anbud, skulle
vara pligtig att låta den lägst- (resp. högst-) bjudande fullgöra leveransen
(resp. köpa saken), funnes intet hinder att anse sjelfva infordrandet som ett
anbud och de ingifna s. k. anbuden såsom antaganden deraf. — En dylik
skyldighet — hvilken ofta plägar betecknas som en »skyldighet att antaga»
det förmånligaste anbudet — kan enligt svensk rätt icke anses åligga den.
som framkallat täflingen; se Kongl. Förordn. ang. Statens
upphandlings-och entreprenadväsen d. 17 Nov. 1893 § 20 mom. 4 och
Upphandlings-komiténs betänkande, Sthlm. 1888, s. 100. På samma sätt bedömes frågan i
allmänhet af utländska författare, se t. ex. Schott, Der obligatorische Ver-
trag unter Abwesenden, Heidelberg 1873, s. 148 ff.; en motsatt uppfattning
uttalas af Huber, Das Submissionswesen, Tubingen 1885, s. 57, 82.
8 Ofta är denna uppfattning omöjlig redan af ett annat skäl, nämligen
den ifrågavarande viljeförklaringens obestämdhet. Detta gäller särskildt
lösöreauktioner, vid hvilkas kungörande man endast plägar summariskt
an-gifva de föremål, som skola säljas. Vid fastighetsauktioner liksom vid leve-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
