Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Befallningshafvande i länet och å plats i orten, som af nämda
myndighet bestämmes, af kronofogden eller annan kronobetjent.
Platsen för exekutiva auktioner har tydligen stort inflytande
på den konkurrens, som dervid är att förvänta, och dermed på
auktionens resultat. Lagstiftaren har derför redan tidigt deråt
egnat uppmärksamhet, och hithörande bestämmelser hafva ofta
blifvit ändrade, ån oftare föremål för ändringsförslag. Detta
gäller dpck enligt svensk rått* 1 endast auktioner å fastighet;
angående platsen för exekutiv auktion å lös egendom saknas
hos oss fullständiga bestämmelser. Under sådana förhållanden
måste man antaga, att, der ej annat är stadgadt,
utmätningsmannen eger härom besluta (jfr. U. L. § 88), ehuru han icke
lår kunna anses behörig att vare sig sjålf afhålla auktionen
alltmera kommit i bruk, har principen om förrättandet af auktion samtidigt
å olika ställen fått en mera begränsad användnings i Kongl. Förordn. ang.
statens upphandlings- och entreprenad väsen m. m. d. 17 Nov. 1893 namnes
intet derom.
Hvad särskildt arrendeauktioner vidkommer, synas dessa ursprungligen
hafva anstälts endast inför länsstyrelsen (se Kammarkollegii Bref d. 31 Okt.
1766 § 17, Modée VIII s. 7293). Genom Kongl. Kung. ang. utarrenderande
af kungsgårdar m. m. d. 17 Dec. 1799 mom. 8 (Backmans lagsamling I s.
143) påbjöds, att auktionen skulle förrättas samtidigt inför Kammarkollegium
och på landskansliet (enligt Landshöfdingeinstruktionen d 10 Nov. 1855 §§
26 och 43 på landskontoret), och detta fortfor att gälla ända till 1882, då
auktion inför kronofogden trådde i stället för sådan i Kammarkollegium.
Anmärkningar mot nämda grundsats hade vid förslagets granskning i
sist-nämda embetsverk framstälts utan att deri föranleda ändring. Motioner
om dess afskaffande väcktes ock vid 1892 och 1893 års riksdagar, men
af-slogos båda gångerna (se utlåtanden af 2:dra Kammarens tillfälliga utskott
1892 n:o 15 och af statsutskottet 1893 n:o 42).
1 Angående i utländska rättssystem härom rådande grundsatser
hänvisas till: den finska UtsökningslagflBn kap. 5 §§ 13—15 (dessförinnan gälde för
städerna den oftanämda Kongtf. Förordn. d. 17 Febr 1748, för landsbygden
Kejs. Förordn. d. 23 Juli 186& §§ 1—3); i fråga om norsk rått Hagerup II
s. 374—375 och Schweigaard II s. 391—95; den danska Lagen 1891 § 2 (jfr.
Nellemann s. 21—22); den tyska C. P. O. § 816 mom. 2 (i fråga om lös
egendom) och Lagen 1897 § 36 mom. 3 (i fråga om fastighet); den
österrikiska Lagen 1896 §§ 17T rtiom. 1 och 274; vidare G. de pr. art. 617 (jfr.
art. 705) samt slutligen W. v, B. R. art. 463, 495, i dess lydelse enligt Lag
d. 7 Juli 1896 (se om innebörden af den gjorda ändringen Annuaire de
législation étrangére en 1896, s. 531).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
