Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter denna beskrifhing af tillvägagångssättet vid en auktion
i upp- och afslag vilja vi med några ord beröra frågan angående
företrädet mellan detta utbjudningssätt och en vanlig
uppslags-auktion1. Att upp- och afslagsauktioner åro hvad man kallar
>Ett bidrag till tolkningen af 104 § utsökningslagen» (införd i N. J. A. 1897
afd. II n:o 3). Författaren söker deri bevisa, att, om vid det i U. L. § 104
föreskrifna särskilda utropet af de gemensamt intecknade fastigheterna bud
a någon enda af dem icke afgifves, auktionsförrättaren har att med
tillämpning af U. L. § 108 afbryta auktionen och utlysa ny sådan å samtliga fastig-,
heterna. — Det ingår icke i planen för detta arbete att söka bidraga till
tolkningen af U. L. § 104, men vi måste bekänna, att vi ingalunda af
författarens bevisföring känna oss öfvertygpde om riktigheten af hans åsigt.
Att draga några slutsatser från hvad, som må anses öfverensstämma med
den gemensamme inteckningshafvarens rätt i ett fall, då gemensam
försäljning icke ifrågakommer, är i och för sig vanskligt, och författarens
påstående, att man svårligen kan antaga, det U. L. skulle velat utsträcka den
gemensamme inteckningshafvarens materiela rätt utöfver hvad Int. L.
föranleder, synes oss obefogadt. Derför att ett stadgande har sin plats i U. L.,
behöfver det väl icke vara af uteélutande processuel natur, och för öfrigt
förskrifva sig ju bestämmelserna om gemensamt utrop icke från 1877, utan
från den samma dag som Int. L. utfärdade Kongl. Förordn. ang. sättet för
utmätt fast egendoms försäljning i vissa fall. Enligt vår åsigt kunna inga
slutsatser dragas af en sammanställning af ordet »köpeskillingen» i Int. L.
§ 34 och hvad i U. L. § 104 ordas om första och sista försäljningen, så
mycket mindre som sistnämda uttryck synas oss skäligen oegentliga och
vilseledande (vi återkomma härtill i ett annat sammanhang). Slutligen,
rent praktiskt sedt, är det resultat, dertill författaren kommer, högeligen
otillfredsställande. Finnes det, kan man fråga sig, större skäl att uppskjuta
en auktion å en stor egendomskomplex, derför att på en af de deri ingående
kameralt sjelfständiga, men icke med åbyggnader försedda hemmansdelarna
något bud alls icke afgifvits, än om derå bjudits en krona? Att man i
praxis ej heller går tillväga på det af författaren förordade sättet,
ådagalägga de af honom sjelf anförda rättsfallen. Man tvekar der icke att äfven
i här förutsatta fall skrida till gemensamt utrop. Erhålles dervid högre bud
än sammanlagda beloppet af hvad vid de särskilda utropen bjudits, uppstår
ingen svårighet — åtminstone icke förr än vid köpeskillingslikviden. Värre
blir det däremot under motsatt förutsättning. Det riktiga torde vara att i
så fall sälja de fastigheter, derå bud afgifvits (såvida icke de i § 108
an-gifna förutsättningarna för ny auktion äfven å dem ega rum), samt att å den
eller de öfriga utlysa ny auktion enligt sistnämda §.
1 Derom hänvisas till de sakrika och intressanta debatterna i ämnet
vid 1877 års riksdag; se Första Kammarens protokoll n:o 32 s. 35—52, n:o
40 s. 29—31, Andra Kammarens n:o 50 s. 37—45.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
