Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att grundsatsen om försäljningens beroende af, att
densamma låter sig åvägabringas utan intrång i deras rätt, som
gå före utmätningsborgenären, också låter sig inympas på ett
rättssystem, som i det stora hela hvilar på samma grundsatser
som det svenska, visar exemplet från vårt grannland i öster.
Den finska Utsökningslagen af d. 3 Dec. 1895, som i öfrigt
uppenbarligen är en efterbildning af den svenska, har nämligen
i nu förevarande hänseende sökt efterlikna den preussiska
lagstiftningen1. Kardinalstadgandet innehålles i kap. 5 § 28
och är af följande lydelse: »Det lägsta bud, som vid
försäljning af utmätt fast egendom får antagas, skall öfverstiga
sammanlagda beloppet af de fordringar samt utmätnings- och
öf-riga kostnader, hvilka böra ur köpeskillingen utgå med bättre
rätt än det eller de belopp, som utsökas» ’1 2. Detta belopp skall
af auktionsförrättaren uträknas och angifvas i den
»borgenärs-förteckning», som det jämlikt § 25 åligger honom att vid
auktionen uppgöra och deri skola upptagas alla de belopp, som
skola ur köpeskillingen utgå, äfvensom nyttjande- och dermed
likstälda rättigheter, samtliga ordnade efter deras inbördes
företräde (§§ 25, 26 och 32). Kapitalbeloppet af derinom
fallande inteckningar skall af köparen öfvertagas i afräkning å
köpeskillingen, såvida icke inteckningshafvaren sist vid
auktionsforhandlingen yrkar att få betalning (§ 27); återstoden af
köpeskillingen skall erläggas vid köpeskillingslikviden (§ 45). Denna
grundsats har man dock icke ansett möjligt att genomföra i
fråga om bl. a. gemensamma inteckningar, som sålunda skola
kontant betalas, såvida de fastigheter, deri de gälla, inropas af
olika personer (§ 27 mom. 2). Från sistnämda regel får icke
ens efter öfverenskommelse mellan rättsegarne någon afvikelse
göras, men i öfrigt hafva dessa dispositionsrätt öfver
försälj-ningsvilkoren (§ 33).
1 (Den finska) Lagberedningens motiv härtill finnas aftryckta hos
Forsman s. 21—28.
2 Härmed bör emellertid sammanhållas bestämmelsen i § 41 mom. 2:
»Stiger anbudet icke så högt, som nu är sagdt, må ej egendomen säljas,
der ej innehafvarne af de i lägsta budet, som får antagas, inberäknade
fordringar, hvilka icke komme att ur den bjudna köpeskillingen fullt utgå,
till försäljningen bifalla och densamma ej heller motsäges af den, som sin
fordran utsökt». — Jfr. härmed den tyska Lagen 1897 § 59.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
