Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af en jämförelse med stadgandena om exekution i lös egendom,
den någon innehar under handpanträtt. En sammanställning
af §§ 71 och 90 i U. L. utvisar, att en borgenär med sådan
rätt endast är pligtig att lemna panten från sig, om han får
sin fordran till fullo godtgjord, och att i motsatt fall saken
säljes med bibehållande af panthafvarens rätt, såvida han icke
nöjer sig med att taga betaldt ur köpeskillingen. Annorlunda
förhåller det sig med panträtt i fast egendom.
Förutsättningarna för försäljning af sådan egendom angifvas i U. L. §
108, och der nämnes intet om, att köpeskillingen skall räcka
till borgenärer med bättre rätt; motsatsen framgår fastmera af
§ 114, jämförd med Int. L. § 23. Oaktadt enligt H. B. 17: 9
mom. 1 och 6 intecknings och utmätnings inbördes företräde
bestämmes efter dagen för den förras sökande och den senares
verkställande och en senare inteckning eller utmätning sålunda
ieke har rätt till större del af köpeskillingen, än som återstår,
sedan en föregående till fullo utgått, kan innehafvaren af en
vngre inteckning, eller en utmätningsborgenär genom sitt ensidiga
åtgörande föranleda en exekutiv försäljning af fastigheten, som
leder till förlust för föregående inteckningshafvare.
Nämnas må emellertid, att äfven i vårt land förekommit
spår af den motsatta, i flertalet europeiska lagstiftningar
omfattade grundsatsen, om också denna endast i speciela, numera
icke längre gällande författningar kommit till uttryck. Det var
riksbanken, som äfven i detta afseende intog en privilegierad
ställning, så till vida som det jämlikt Kongl. Kung. d. 22 Dec.
1818 och Kongl. Forordn, d. 7 Jan. 18301 ålåg Konungens
Be-fallningshafvande att bevaka dess rätt genom att tillse, att vid
heten från densamma vidlådande panträtter, hvilka förvandlas till anspråk
på del i köpeskillingen, oafsedt om de äro förfallna till betalning eller icke;
se G. de pr. art. 717: »Le jugement d’adjudication purge»; jfr. Zachariæ II s
176—178; Garsonnet IV §§ 709—713. — Detta sammanhänger emellertid
med andra egendomligheter i den franska hypotekslagstiftningen, särskildt
den märkliga befogenhet — som tillkommer en hvar, som i följd af
frivillig föryttring blifvit egare af en med hypotekariska panträtter besvärad
fastighet, utan att vara personligen ansvarig lör dessa, — att genom ett
särskildt förfarande, »purge», få densamma frigjord från dessa; se derom
Zachariæ II s. 178—197.
1 Jfr. äfven Kongl. Br. d. 5 Fe£r. 1768 (Modée IX s. 2).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
